Målardagar på Gullbrannagården !

Nu skall det bli tre målardagar på  Gullbranna. Dagar som jag haft förmånen  att få leda i ett antal år. Jag kommer att få träffa vänner som varit med länge  och nya ansikten. I dag har jag varit  och inhandlat  målardukar i olika format som deltagarna skall få fylla med bilder och färger. Det brukar bli  fantastiska resultat när  inspirationen överträffar transpirationen. Det blev dukar i olika storlekar  och former. Dukar  motsvarande  A4 ark. Dukar som är kvadratiska  eller rektangulära och  någon i lite större format  med den utmaning det innebär. Motiven kommer att variera alltefter  deltagarnas  intresse  och  val.  Koncentrationen  ligger på landskap och det målas i olja, akvarell och akryl.

Kan inte låta bli att  fundera lite  över våra livsbilder och hur dom ser ut. Målningen av livet sker ju ganska långsamt och kanske bara nåra penseldrag i taget.

Hur duken för vårt liv ser ut vet vi ju inte. Om det blir normal A4 storlek så där som livet är som mest. Det kan bli en långsmal duk  30  gånger 70 i vågrätt läge  eller på höjden eller kanske  en helt fyrkantig duk att fylla med innehåll. Det där vet vi inte så mycket om.

Färgvalet kan vi däremot vara med och påverka ganska mycket. En del konstnärer använder högst fem färger  och blandar vad de vill ha  från dem andra  jobbar med en bredare färglåda. Man kan måla en tavla med bara en färg  i  massor med nyanser  och man kan göra ett konstverk  som sprakar av färg  och liv. Kanske målar vi olika efter vad dagarna innehåller. Vi känner stämningarna  och skiftningarna mellan ljus  och mörker – glädje och sorg.

Penslar kan vi också välja. Somliga  målar med breda  penseldrag – vågar ta i och stryka på för allt vad  livet ger. Andra tar till dom små  och smala  penslarna och målar försiktigt och lite i taget – eftertänksamt – tänk först  och gör bilden  sen…. Ett är säkert  det blir bilder  och motiv hur vi än målar.

Det finns inge åskådarplats  i livets konstverk. Gallerier kanske  där man kan gå in och se hur  gestalter i historien  målat.  Men ditt och mitt liv levs  här och nu.

För mig gäller en regel i livets målarskola. Det finns  en hand som kan ta tag i min hand när allting darrar så jag knappt vågar  föra penseln  och linjerna blir tunna  och skakiga eller det bara blir kladd av mina försök. En hand som vet hur livskonstverket skall se ut och som kan styra mina försök  så att livet inte blir en ”tavla”  utan en bild med mening och innehåll. Han som i skapelsen spände duken till livets ram  vill leda min vardags penseldrag med varsam hand.

Annons

FÖR OSS BOKMALAR – ännu ett tips !!!!

Det finns ett och annat fynd ibland  och här är ett av dem. Jag sträckläste faktiskt och kommer att läsa igen men nu med penna i hand  och jag misstänker att det kommer att bli ganska  många understrykningar och obs i kanten.

Låt mig citera  från omslagets baksida. Vad är det som har gått snett i vår tid ? Hur kan vi idag skilja det sanna guldet från det som glimmar falskt och till slut faller sönder till grus och sand ? Översköljda av enorma mängder kostnadsfritt och lättsmält utbud.  Genvägar till ett smidigare liv. Ge oss allting nu. Reklam överallt –  IT  och nätets alla erbjudanden med snabb och omedelbar utdelning. Vi människor härdar inte ut med att i det långa loppet förlora så mycket av vårt eget jag. Det medieintensiva 2010-talet ser ett behov av  en överlevnads- för att inte säga övervinningskamp för att återvinna det verkliga livet. Den här boken är en bit på väg

Några kapitelrubriker: Gratis är inte gott.  Kulturen fri- dock överallt i bojor.   När ska man hinna andas ?  En ekonomi av bubblor. Det glittrar på ytan.  Det fina folket. Relationer som fönstershopping. Höga trösklar.  Allting nu.    Ja det  är bara lite smakprov från dom 207 sidorna.

Ett litet stycke i  sammandrag: Tänk dig två kvällsöppna byggnader. Det ena är en kyrka med en skylt utanför. Välkommen ! Gratis entrè !  Här är alla jättesnälla.  Både vi och Gud gillar dig precis som du är -bara kom in så får du sitta i fred och ingen stör dig.  Den andra  byggnaden är en nattklubb: Några utdrag från skylten: Här säljer vi drycker  med ansenliga mängder gift.  Hög volym som gör  det nästan omöjligt att samtala. Vi lovar att baren och spelborden  kommer att försöka skinna dig på så mycket pengar det bara går.

En av dessa två byggnader kommer att ha en lång kö utanför. Vilken ?

Massor med exempel på hur vår värld ser ut och vad den ger och så en vision om hur den kunde se ut och vad den kan ge  av mening innehåll. Läs och begrunda.

 

Rosor och taggar……

Så här ser rosorna ut på väggen till vårt lilla förråd. En otrolig mängd med  blommor – men ännu mer  taggar. Om man försöker sig på att ta en bukett rosor  så får man garanterat ett antal rivmärken på fingrar  och armar. Precis  som i det vardagliga livet som ju sällan är en dans på rosor utan ganska ofta en massa taggar och törne.

Taggs  förresten är ju nåt positivt i IT världen. Man kan komma ihåg saker och ting genom taggs  och man kan bli taggad i ett foto eller en text  och så dela den med andra.

Men dom gamla taggarna var oftast negativa  stick och rivsår. Ett exempel: Jag är skilsmässobarn  och det gav en del taggar i min tillvaro. En av taggarna såg ut så här. När pappa flyttade ut hemifrån så bar han ofta med sig lite grejer i en brun papperskasse. En sån där med ett hål med öljett  och så ett snöre med knut som handtag. Jag som 7 –  8 åring stod och såg det här när han gick  nerför trappan  i det hus där vi bodde då. Jag minns  en gång när han gick med en släktklenod i form av en tavla med guldram. Tavlan var hög och smal  och gick inte ner i kassen utan stack upp en bit  och jag kan se den än. Jag vet att jag stod uppe i trappan och grät när pappa gick. Efter det kunde jag inte se en sån  papperskasse utan att börja gråta. Spelar ingen roll om det var på stan eller i en affär. tårarna bara kom. Det var en befrielse att som sjutton  år gammal flytta till Sverige  där  det oftast fanns  plastkassar. Men smärtan fanns kvar. Taggen satt där. Tillbaka  till Finland  och papperskassarna  var ju inte bra – gråta där varje gång var ju inte klokt.

Men det fanns en hjälp i form av samtal  och  förbön. Det löste mig helt  och nu kan jag utan vidare packa saker i en sån kasse  om det skulle bli aktuellt  utan att gråta. Jag har försökt och det funkar.

Kanske du också har  nån tagg nånstans  som besvärar dig och som du  inte blir av med  och har svårt att prata om. Tag kontakt med någon som vet vad bön betyder. Berätta hur du har det. Tag emot nåra ögonblick av förbön och taggen förlorar sin spets. Du kan hantera  din situation i livet igen – utan sorg  och tårar.

 

Etiketter……..

När jag läste  Jonas Helgessons bok så var det ett av hans talesätt  som fastnade i min tanke. Etiketter sätter man på julklappar inte på  människor.   Kunde inte låta bli att fundera på andra placeringar av etiketter och då blev det syltburkar  och saftflaskor och  sådant där  det också skall finnas en innehållsdeklaration.

Och dom deklarationerna kan vara ganska märkliga. Det som står först är  det det finns mest av och så kommer  de resterande i fallande ordning. Somligt är begripligt  och annat alldeles  obegripligt. Några exempel  – Förtjockningsmedel  eller som det hette förr konsistensgivare , vad är det ?  Färgämnen och  konserveringsmedel anges med bokstavskombinationer  som ingen vanlig dödlig har en aning om vad de står för.  E  och en massa siffror som man måste få en lista från  livsmedelsverket för att begripa.Sen kan det finnas  nåra begripliga ingredienser   som socker, vatten,  citronsyra mm.

Vad säger då etiketten ? Tja en del som jag förstår men en annan del som jag inte begriper  alls.

Tänk dig nu en människa med påklistrad etikett – förutom detta att vara  människa. Vad skall det stå på den ?   Yrkesbeteckning ?  Nationalitet ? Familjeroll ?  Politisk hemvist ? Livsåskådning eller filosofi ? Hälsotillstånd ?  Ålder ?  Hobbyverksamhet ? Vad är man mest av ? Det går helt enkelt inte att att sätta en etikett på   en människa därför  att hon är så mycket mer än en  sak av allt. Man har inte bara en roll utan många.

Jag kommer inte hem och berättar: Du jag mötte en miljöpartist –  en bagare –  eller nåt annat sådant.  Jag mötte  Nisse  eller  Elsa  eller kanske  tant Lind eller farbror Petson och vi pratade med varandra en stund. Det är möjligt att det fanns lite  konsistensgivare i Nisses prat  och kanske en liten  gnutta eller  några droppar citronsyra hos Petson men det var inte det som var det viktiga. Det som  betydde något var att vi var två personer med allt vårt innehåll  som träffades en stund. Och att vi nte klistrade etiketter varken på oss själva  eller den andra.

DU ÄR  DU  OCH DU DUGER eller DU VET VÄL OM ATT DU ÄR VÄRDEFULL, ATT DU ÄR VIKTIG HÄR  OCH NU. ATT DU ÄR ÄLSKAD FÖR DIN EGEN SKULL OCH INGEN ANNA ÄR SOM DU !!!!

 

Så kan du inte ha det…………..

Jag sökte en bild med lugn och ro. Det kunde ju ha blivit en sjö med spegelbilder eller nån i en hängmatta, men jag valde älgen från safarin i  Markaryd. Han ligger där  fullkomligt oberörd av allt ståhej omkring. Här ska inte  va nån stress !

Jag möter så ofta stressade människor  som tvingas att jaga  och jäkta och aldrig har chansen  att vara stilla. Jag läste en krönika  av Maria  Rydhagen i Kvällsposten. Hon skrev att stressen är som Estrellas chips  med dill och gräslök. Tar man ett så sitter man fast tills påsen är tom. Eller i alla fall   det går inte att bara ta ett chips och så beskriver hon sin stress – ärligt och uppriktigt.

” Jag är stressad nu.Min ambitionsnivå ligger på:Inte dö. På morgonen:Hålla mig vid liv till i kväll.På natten: Göra vad som helst för att få sova. Nästa morron: se ovan.Inget är kul. Inget är bra. Det handlar bara om att stå ut.”

Så kan du  inte ha det – det är väl helt klart. Det inser ju också du som trampar på i stressen just. Jag antar att du känner igen dig – åtminstone ibland  och för  några konstant. HUR UNDVIKER MAN STRESS?  Jag har inga patentmediciner eller  lösningar-men det är en bit på väg att hitta symtomen.  Det är som att trycka  hårdare  och hårdare  på fjärrkontrollen när batterierna är på väg att ta slut.  Det hjälper  ju inte. Antingen  nya batterier eller ladd dom du har. Eller du som den där bussen som kommer körande med skylten  ”EJ I TRAFIK” i displayen och ändå är  den i trafiken.

Det finns bara en början till ett annat sätt att leva. STOPP  – STANNA UPP – TÄNK ! Skapelsen har en inbyggd livsrytm.Natt och dag. Arbete och vila.  Vardagar  och  veckoslut. Ljud  och tystnad . Liv och stillhet.

Om man blir riktigt stilla  och tyst så kan man få höra ljud i tystnaden. En gudomlig närhet i naturen – musiken – konsten –  en viskning av kärlek från himlen. En röst som säger: Min frid ger jag dig.  Ett skimmer av ljus eller en stilla susning i vinden. VILA  i MIG och få ny kraft för  ditt liv och din vardag.

 

Ryska ”gumman” i en annan tappning……….

Den ryska  gumman känner de flesta igen. Färgglad och i en massa olika storlekar inuti varandra. Man plockar isär  och hon krymper  och krymper  och tvärtom lägger man ihop och i varandra och hon återfår sin vanliga storlek med alla mindre gummor inuti. Den här varianten hittade jag på en resa till Prag och köpte den med mig hem. Sen dess har Jeltsins nuna stått och  pyst i min bokhylla.

Det är inte så ofta jag ”leker” med dem. Det händer ibland i  samtal att dom kommer fram och vi plockar isär dem : Jeltsin Gorbatjov   Kosygin  Stalin och Lenin.  Det som är anmärkningsvärt är att ju längre bort i historien vi kommer desto mindre blir gubbarna. Det dom gjorde krymper också och faller mer eller mindre i glömska – utom vid vissa tillfällen när diskussionerna hettar till -som  om det är lämpligt att ta emot ett pris som heter  Lenin-priset eller inte ta emot det.

Det är väl så med historiens blad  och tiden mellan alla händelser att de krymper. Är Alexander den store egentligen så stor. Faraonerna  och Egyptens pyramider är turistattraktioner och. man tar en kameltur  omkring dem. Napoleon ? Drottning Kristina ?  Gustav Vasa  en staty i Mora ?  Och många många fler  som ungdomar idag knappast vet nånting om om man jämför med rollerna i   de mest populära dataspelen.Där kan man alla rollerna  och nästan lever med dem i vardan.

Men  det finns undantag. Människor som blir större och större ju mer man får veta om deras liv. Nelson Mandela. Raoul Wallenberg m.fl.

Och så finns det en person som blir större och större i vår värld. En person välkänd av miljarder människor runt om vår jord.Man kan prata om det sekulariserade Sverige – men 50 % av Sveriges  folk tror på honom. 45  %  av  oss ber till honom minst en gång per månad. Skarorna som besöker kyrkor  och bönhus  och kapell  är fortfarande större än dom som går till  fotbollsarenor eller  hockeyrinkar. Det är ganska fantastiskt.

Jesus namnet väcker känslor av alla slag i vilka kretsar som helst. Ta bara  den där lilla  festen – när man börjar bli sugen på lite mer allsång än nubbevisorna, där kommer väldigt ofta ” Han har öppnat pärleporten..  ur lite skrovliga strupar. Ofta med en liten tår i ögonvrån.

SÅ STOR ÄR HAN !!!!

 

En bok till från min solstol…..

Som den bokmal jag är  så kan jag bara inte låta bli att tipsa  dig om en bok till. Du ser omslaget här ovan.  Jonas Helgesson  har gett ut flera böcker och medverkat i TV  och på massor med  ”ewents” runt om i  Sverige  och  grannländer.

När han kom till världen hade han navelsträngen lindad om halsen och drabbades av syrebrist i  40 minuter. Läkarna då gav honom inte en chans till  ett ”normalt” liv. Han skulle inte kunna gå inte  tala mm.  Men det är faktiskt allt det han inte skulle kunna som han gör nu. Han går – spelar golf – kör bil – har eget företag – är gift – reser omkring och håller föredrag som  handlar om motivation  och att våga göra  det man kan och är bra på.

När  han skall beskriva sitt liv med ett motto eller talesätt så väljer han det som finns på bokens omslag.

DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG –  IBLAND BLIR DET BÄTTRE !!!!

Vad mycket jag har blivit påmind om och lärt mig genom läsningen av denna bok.Målsättningar och sentenser. Fördomar som man behöver skala bort. Guldkorn att leva med och ta till sig – för  alla är vi ju på ett eller annat sätt handikappade.

Ett par exempel: Jonas gillar  Golf  som sport  för där har ju alla  ett handikapp.   Etiketter  sätter man på julklappar  och inte på  människor. Snart sagt nåt guldkorn på var och varannan sida.

Jag skriver inte mer om detta – tag till dig boken – läs  och skratta och gråt om vartannat. Tack Jonas för alla  dina kloka ord  och dina små skyltar för vägledning genom  liv och vardag.

 

Lite för hängmattan eller solstolen…….

Det sägs att bokläsandet avtar och att det man läser gör man på surfplattor  etc. Jag föredrar nog en  ny alldeles oöppnad bok  där jag får  börja  läsa med  förväntan – sida efter sida  Just nu har jag två herrar som jag vill tipsa om för  din eventuella  sommarläsning.  Ja förresten stryk eventuella och ta dom här två till dig  och  upplev två egenskaper som det inte är alltför gott om i vår  värld nu – MOD och ÄRLIGHET.

Två offentliga personer som gjort olika livsresor och som vågar berätta om dem rakt på sak. Resor som inkluderar en förvandling  från ett jobbigt tillstånd  till möjligheter och nya vägar i livet.

Marcus  Birro. Baksidestexten   berättar om en halsbrytande resa från ungdom och galenskap – djupt  och livshotande missbruk och sedan vägen upp och  ut igen.   Det är skumma lokaler – flummiga  musikstilar – rockband  med namn som du känner igen som var med 1992 och inte minst Joakim Thåström. Författardrömmar med poesi  och refuserade manus – så småningom erkännande  och  tro  på  både livet, Människor och Gud. Livsresa  i både tredje  och första klass.

Göran Skytte. Känd från  sina TV program  och senast utgivna böcker om vägen till tro. 20012 drabbas han av stroke  tre gånger i rad. Han berättar ” De första dagarna  kunde jag knappt höra. Jag förstod inte vad jag läste. När jag skulle äta hamnade maten i håret. Jag kunde inte skriva, inte gå, inte tala  inte någonting. Men jag kände ingen dödsångest.I stället     kände jag ett stort lugn, en inre frid. Jag såg inte mörker  utan ljus.”

Så berättar han  om sin förvandling  och om människor han mött och deras  förvandlingar. Oerhört intressant – och så väcker det tankar om vad som är viktigt och mindre viktigt i våra liv.

Visst är det nyttigt och vettigt att tänka över våra prioriteringar ibland. Vad betyder olika människor  och olika  saker  och  skeenden för mig. Vad kan jag strunta i   och vad skall jag lägga mer tyngd på. Det kanske inte blir direkt dramatiska  förvandlingar  i våra liv. Men ibland kan det räcka med små förändringar också.

Säkert har du tänkt och upplevt hur det känns efter att ett dramatiskt åskväder har mullrat förbi. Sett ljuset när molnen skingras. Känt doften i luften. Sett friskheten i lövverk  och gräs och blommor. Hört fågelsången starta igen.  Där  nånstans kan också den lilla förvandlingen landa  i den skapelse du och jag är. Att få känna  hur livet vänder åter. Det blir lättare att andas och hjärtat slår som det skall Det som var mörkt får ge vika för en glimt av evighet.

 

Livet och ålderstrappan……….

 

Ålderstrappan är ett välkänt motiv i allmogemåleriet. Finns i massor av varianter med ljusa partier  och mörkare. Med olika symboler mitt under trappan – i detta fall livets träd. Men det kan finnas allt ifrån skelett och skallar – liemän –  och saker ur det dagliga  livet. Jag gillar inte bilden riktigt. Fattar inte varför trappan  skall gå neråt efter 50. Många går ju in sin viktigaste livsgärning  då och framöver.

Kanske borde trappan  bara gå uppåt  och tona ut i ett  sällsamt landskap. En fantastisk bro över de sista  kanske svåra stupen och sedan in i en ny värld som ingen målare kan beskriva ens med pärleportar, guldgator, kristallhav  och jaspismurar.

Det viktiga är ju i alla fall det liv vi lever här och nu och hur vi lever det. Den dagliga tillvaron med alla sina möten, glädjeämnen och bekymmer. Jag läser varje dag  en andaktsbok av Max Lucado. Den heter  ALLA  DAGAR  NÄRA. Häromdagen fastnade en text i mitt minne.Jag vill ge dig  den i citat.

”När livet är över kommer du att ha väntat vid trafikljus i sex månader, öppnat skräppost i åtta månader, letat efter saker i  ett och ett halvt år  (dubblerat i mitt fall) och stått i diverse köer  i minst fem år.”

Vad gör vi i dom stunderna ? Muttrar över den som inte kan trampa på gasen  och komma iväg nån gång. Ojat oss över all onödig reklam vi får  att bära till återvinningen. Skyllt  på allt och alla utom oss själva över saker vi  inte hittar. Suckat över henne i kassakön som inte kan få varorna ur kundkorgen fort nog – jag har ju bråttom vetja.

Tänk om vi kunde använda allt det här konstruktivt och positivt i stället. Kanske be om välsignelse över honom  i bilen framför oss som inte kommer iväg och inte reta oss på honom som ligger bakom i BMW  och blinkar med helljuset.

Kanske säga  jamen det var ju jag som hade lagt den här saken för att veta var den var och så glömde jag. Kanske ge den  som har mycket i vagnen i kassakön ett leende, Jag prövade  det för ett tag sen med en mamma med ett litet barn med egen kundvagn  som behövde lite extra tid för att klara det hela med att säga: Visst är  det kul när barnen får vara med och hjälpa till. Mammans stress blåste bort.

Kanske  är det också så att de där stunderna ”dötid” kunde användas till bön för just det vi ser och möter då och bli en liten  andakt  och en skapande paus mitt i vardagen-

Forna tiders vidskepelse………

På tisdag skall jag skjutsa ett av barnbarnen till tandläkaren. Bara för en allmän koll. Ingen tandvärk eller så. Men det bara blev så att det väckte gamla minnen till liv – därav bilden.

Det finns en liten by mellan Simlångsdalen och Oskarström där vi hade  en liten  stuga ett antal somrar. Den låg vid en nästan igenvuxen skogsväg  som i gamla tider hade varit vägen  till kyrkan för den lilla  byn  och några gårdar till. Byn heter Amböke  och vårt  ställe var en underbar plats. Några hundra meter neråt på vägen fanns det träd som jag  försökt teckna på  bilden. En bok av högst aktningsvärd  ålder. Vet inte om den fortfarande står kvar. Den kallades för TANDVÄRKSBOKEN. Folktandvård var  ett okänt ord då – det var väl smeden  med tång som ofta var den enda hjälpen.  Men här fanns en hjälp.

Om du hade tandvärk  så skulle du gå kyrkvägen till kyrkan  och ha med dig en nål eller spik. Stanna till vid  boken. Sticka nålen i den värkande tanden och så ta och sticka in nålen i barken på trädet  och  – hör och häpna – lämna nålen och tandvärken där. Jag har ingen dokumentation  eller  annat bevismaterial om det  hjälpte men ryktet säger att det gjorde så.

Visst är  det skönt att vi har fått byta ut bokens vidskepelse mot en redig folktandvård.

Men det finns ju en massa annat av vidskepelse kvar. Svart katt över vägen. Nycklar på bordet. Gå inte under en stege  mm. Somliga påstår ju till och med att allt tal om Gud är det samma som talet om tomtar och troll. Men då måste jag protestera. Jag tror på Gud  tillsammans med miljarder människor i vår värld. Jag har fullt tillräckligt med egna upplevelser av vad Gud gör i en människas liv. Berättelser som ingen eller inget kan ta ifrån mig. Det finns så många mänskliga möten med Gud  som bara inte går att bestrida. Möten som lett till förvandling från meningslöshet – missbruk – ensamhet –  sorg och lidande –  till ett helt nytt och annorlunda liv.

Tron på en tandvärksbok kan ta slut men aldrig tron på en kärleksfull och befriande Gud.