Att få vara med och skapa något med egna händer är fantastiskt och roligt. Spelar egentligen inte så stor roll om det handlar om att måla, sy , snickra . skriva, laga mat eller nåt annat. Att våga ta tag i det man längtar efter att göra. Kanske få lite vägledning och inspiration mitt i all transpiration och strävan. Hitta vägar som är möjliga att gå på. Hitta sin egen stil och det som just min personlighet har anlag att bli bra på. Utmaning – våga försöka – och tillfredsställelsen när det lyckas och det blir nåt av det hela.
Bilden du ser här är målad av en av deltagarna i förra sommarens målardagar på Gullbrannagården. Visst är den fin – målad efter ett tidningsurklipp och med lite steg för steg instruktion från mig som kursledare.
Jag gillar det där med uppmuntran. Det där med att ta tag i de positiva bitarna som man upptäcker en efter en. Det där med att se glädjen hos den som ger sig på en tillsynes ganska svår uppgift men vågar och man ser hur det börjar lysa kring penslar färger och ansikte när det visar sig att det blir nåt av det hela.
Det finns målardagar i sommar också i vecka 31 på Gullbranna. Fyra platser kvar i den grupp på tolv som kursen kan ta. Våga vara med och pröva om vingarna bär – förlåt penslarna ger ut färg som du vill. Jag lovar dig tre spännande dagar.
Det här gäller ju inte bara nåra målardagar. Det här är ju nåt som sker i det vanliga livet. Livet bjuder ju också på en massa utmaningar. Visst finns det uppgifter inför vilka du stannat upp och funderat på om du skulle våga. Yrkesuppgifter – hobby och intressebitar – resor – relationer och så alla projekt. Vi hamnar ju i de flesta fall i nån sorts projektålder ett tag. Ibland lyckas vi med det vi tänker ibland går det mindre bra. Men vi vågar ändå nästa gång igen. Det handlar ju inte om tur utan om att hitta mening och mål med det vi gör.Du behöver inte ta livets utmaningar ensam – det finns Någon som lovat vara med på resan genom tillvaron på en smal men säker väg.
Hasses Blogg 