Nu på söndag den 16 juni har jag förmånen att få predika i Gullbrannakyrkan och det är också nattvardsfirande. Texterna handlar om om fåret som kom bort – myntet som kvinnan tappade och sonen som tog ut arvet i förskott och reste bort och festade slut på pengarna. Alla texterna finns i Lukas evangeliets 15 kapitel. Det kapitlet brukar kallas de förlorades kapitel. Det är egentligen en ganska missvisande rubrik. Jag skall förklara varför.
Förlorade är ju egentligen bara första delen i storyn. Fåret sprang bort på sina egna äventyr. Gräset var kanske grönare på ett annat ställe och sen hittade fåret inte tillbaka. Ett mynt kan ju trilla iväg och rulla ganska långt innan det lägger sig i nån golvspringa eller bakom nåt möbelben. En äventyrslysten och kanske lite tonårstrotsig son kan ge sig iväg med allt han har fått och så pajar hela livet.
Vi kan väl känna igen oss i de olika scenarierna – lite vilsna, lite bortkomna och ute på fel vägar ibland. Men poängen i liknelserna ligger inte där. Det är inte förlorad som är huvudordet. Det är i stället – ÅTERFUNNET – UPPHITTAT – HEMMA IGEN !
Var du än har hamnat så finns alltid vägen hem. Dom grönaste betesmarkerna kan ta slut. Men hemma finns det mat att äta. Livets mörka och tillsynes bottenlösa golvspringor kan vara hur mörka som helst – men Någon vill hitta dig igen. Misslyckandena kan vara hur stora som helst men det finns alltid en väg tillbaka – till Hans famn som längtar efter dig och vill ta hand om dig och dina sår. Förvandla din uselhet till delaktighet och värde.
De återfunnas kapitel tar aldrig slut.
Hasses Blogg 