Fängelsedörr som tavla i en kyrka !!!

Ibland predikar jag i en kyrka  som har den här något ovanliga men mycket realistiska fängelsedörren  på sin vägg. Det är alltså den riktiga dörren där det som beskrivs  ägde rum. Fredrik Olaus Nilsson hette mannen som vågade sig på konststycket  att trotsa konventikelplakatets förbud mot religiösa  sammankomster utan godkännande och medverkan av präst från DEN SVENSKA STATSKYRKAN. Plakatet gällde  mellan 1726 och 1858.

Den 21 september 1848 gick sex personer ner i det kalla  vattnet vid Vallersvik på Hallandskusten – en av dem var FO Nilsson som döpte de övriga i Jesu namn. Alla visste att det var ett lagbrott , men nu var  det  klart  och strax efter dopet bildades den första baptistförsamlingen i Sverige i Borekulla.

FO Nilsson  blev inte bara fängslad utan också landsförvisad. Men arbetet gick vidare och redan 1857 hade Baptisterna sin första rikskonferens i Stockholm med ett medlemstal på 1400 personer. Dessutom hade ju andra frikyrkor vuxit fram  och vunnit stor anslutning.

Detta sagt som lite kyrkohistoria och exempel på mod att stå för  sin tro  och sin övertygelse. Det modet krävs fortfarande runt om i vår värld  där den kristna tron  med sina dryga två miljarder medlemmar är den mest förföljda religionen  just nu.

Sverige  sägs vara det mest sekulariserade landet  på jorden. Religion beskrivs bl.a.av ateisterna som liktydigt med sagor  och tro på tomtar  och troll. Kristen tro är bra privat men får inte synas i det offentliga rummet  eller ännu mindre ta sig ton. Jag tror inte riktigt  på att det är så ointressant med kristen tro. Jag möter ofta reaktioner av helt motsatt slag. Man vill veta och man frågar och är nyfiken. Kanske är man less på kyrkor och  ordningar men man undrar ändå om det inte finns nåt mer.

Jag vågar påstå att det finns. Två miljarder har inte fel – tror inte på troll – utan på en Gud som visat sig i  Jesus. En Gud som vill dig och mig väl  och har ett rikt liv att erbjuda den som vågar tro. Jag och min familj har prövat det och vet att det är sant också här och nu.

 

 

Annons

Vad är det viktigaste som du gör……..?

Vi sysslar  med ganska  många olika saker både i våra yrken och på fritid. Ibland med så många olika att den där berömda väggen kommer  väldigt nära – och så är den där innan vi märker  det.  Jag funderar ibland om jag skall skriva eller måla – kan inte alltid bestämma mig och så får det bli en kombination. Men jag har ingen press över mig för det Det blir som här en bild  och en text.

En god vän på Facebook kom med en  djup fråga häromdan.  Vad är din kärnuppgift ? Vad är det viktigaste som du gör ?  När du har funderat och har ditt svar – låt det vägleda dig i dina prioriteringar.  En klok man – John Steinberg.

Tänk om man skulle ta och tänka  efter ett tag. Kanske till och med göra en lista över   låt såga de 10 viktigaste  sysslorna i det privata livet. Våra listor skulle säkert bli väldigt olika. präglade av yrkesroll – intressen – livsval- hobbies  etc.

Göra ett bra jobb.  Vara omtyckt av min omgivning  och mina närmaste.  Få tid för  det jag älskar att göra – körsång – musik – hantverk – konst – teater osv. Vi har ju våra talanger  och olika begåvningar – kommer dom  till sin rätt i det jobb jag gör. Längtar jag kanske bort till nånting helt annat  och ser det jag gör mest  som ett nödvändigt ont – en inkomstkälla men  ingenting mer.

En prioritering kanske skulle ställa allt på huvet – bli en omställning som jag aldrig i livet skulle våga – ett enda stort äventyr. Vet du vad jag tror – jo att det finns en mening en kallelse om du så vill som kan bli bärkraften i en människas liv. En gudomlig tanke bakom varje liv. En väg  genom livet som var tänkt för just dig  och mig. Vi har begränsat det där med kall till  vissa yrken och håller nästan på att sudda bort det också i vår tid. Det handlar inte bara om yrken – det handlar mer om livets relationer. Vem du är  för dem du umgås med. Hur  och som vem  man  känner dig. Ögonkastet, handslaget, kramen, de uppmuntrande orden.  Detta  märkliga  DU KAN LITA PÅ MIG SOM MEDMÄNNISKA OCH VÄN.

Sevärdheter brukar man tipsa om……..

Säkert kan du det trafikmärket som ser ut som en kringla  och talar om att här finns nåt som  är värt att  ett  avbrott  i resan .Låt mig  tipsa om ett sånt ställe – du ser det på bild. Det heter Vippentorpet och ligger i Hjörnered. Ja  det är bara att googla på namnet så får du vägbeskrivning. Det är en ryggåsstuga från  1778 och bebodd ända till  1910. Här bodde en riksspelman som hette  August Ysenius. Visst är det vackert mitt i det primitiva. Husgaveln är flätad av ris och gräset på taket ser ut att behöva en betande get. Värt att se javisst.

Det finns mer inuti. Stugan är smyckad med bonadsmålningar av de mest utsökta slag. Visserligen i kopior men vilka sköna motiv Hallands egen stora bonadsmålare  Johannes  Nilsson från Breared  finns representerad här. Värt att se – javisst.

Men det finns ju sevärdheter  på närmare håll också. En av dem ser du när du tittar dig i spegeln  och snyggar till din fasad. (Kanske den ibland kan se ut som om den var flätad av ris). Men den har sin charm – fråga dina närmaste så får du det bekräftat.

Du möter en hel massa med ”fasader” under din dag. Fasader med olika uttryck och miner. Somliga unga  och somliga äldre.En del alldeles in natura   och en del  uppsnofsade för att behaga. Men allesammans värda  att bli sedda. Värda att se – javisst. Men det är samma sak här som med torpet att komma innanför vägarna för dig till de mest fantastiska och unika miljöer – där ingen är den andra lik. En större konstnär än Johannes Nilsson har  hållit i penslarna här. Varje  människa är unik  och finns bara i ett exemplar. Finns för att ge  sitt bidrag till den värld vi lever i.

Ett himmelskt perspektiv ger de skönaste bilder av både fasad och innehåll. Nånting att vara rädd om  och att få älska.

 

Hänryckningens tid … så sa man om pingst !

Hänryckningens tid  ja – vi sitter denna  solvarma sköna dag på vår uteplats -och vet att om nån vecka kan det se ut så här Det är lite  hänryckning bara det.Annars är  väl den mesta hänryckningen idag inriktad på Melodifestivalen  eller  Hockey – VM. På båda ställena kan man nog verka ganska hänryckt  i jubel och applåder – hejaramsor och tillrop av alla slag. Så finns ju Jesusmanifestationen i Stockholm  med lovsång och bön i hänryckning över vad tron kan ge en människa idag.Tusentals människor där  som vill peka på Honom som är liv och själ för dem alla.

Vet inte var din hänryckning eller ditt jubel finns idag. Medan annandag pingst ännu fanns kvar så var ju pingsten ofta  bröllopstid. Kanske är det ett bröllop du kommer ihåg och  upplever känslan av – och gläds över den du nu har vid din sida. En livskvalitet som inte alltid är hänryckning men  ett livsmönster i glädje och tacksamhet.

Pingsten är ju annars kyrkornas tredje största högtid. Den gång när en hop alldeles tilltufsade och livrädda män stegade iväg ut på torget för att berätta om att den alla trodde var död och begravd hade uppstått igen. Man fick  gåvan att kunna berätta det för alla som var på torget på just deras språk  trots att man inte fått en enda språklektion  i de främmande språk som talades på torget .

Pingst nu borde vara en fortsättning på  det som  den här hopen gjorde då. Ha ett budskap  och hitta språket. Berätta om att det finns  en hänryckningens tid  också för  ditt och mitt inre. Upptäcka att det finns någon som bryr sig. Nån som vill ta oss i famnen när vi gråter.Krama oss av kärlek. Gå vid vår sida genom livets  landskap. Visa på skapelsens rikedom. Ge oss öppna händer och varma hjärtan för  människor vi  möter. Ta en fika i bersån och samtala om livets under. Se hänryckningen också när vi ser de små detaljerna  omkring oss

 

Den gamla spinnrocken surrar………

Visst är den väl ganska tjusig – bilden  med spinnerskan i folkdräkt och den gamla spinnrocken i full funktion. Här produceras det garn av kardad ull på gammalt vis. Vi har en spinnrock hemma från en  spinnrocksfabrik i Purmo, Österbotten i Finland. Den är tillverkad någon gång omkring 1939. Men inte skulle vi klara av att använda den – den står nog bara som en prydnad i vårt hem.

Men jag minns min barndoms  spinnrockar under krisens och krigets dagar i Jakobstad i Finland.  Mamma och jag åkte  tåg – ånglok givetvis och träbänkar i de verandaprydda vagnarna – till en liten hållplats  mellan Jakobstad och Bennäs , Lövö hette den. Därifrån gick vi till en gammal gård där  det satt  två äldre damer  med svarta hucklen på huvudet och arbetade med  ull. Kardade spann  och stickade. Där köpte mamma  långa stickade bruna strumpor till mig för vintern.Men oj vad de kliade. Det var  så att man inte visste hur man skulle klara dem. Jag hade livstycke  och strumpeband  och så  dom förhatliga strumporna. Men det värsta var  att man var tvungen att ha dem på sig på natten också med övriga underkläder. Det var ju krig och om det blev flyglarm på natten så skulle man ju snabbt komma i kläderna för att komma till ett skyddsrum.

Man kunde ju använda spinnrocken också till mjukare garn men det här var ju viktigt just då för att klara kylan.

Steget är inte långt från dessa fakta  till att fundera över dom trådar som spinns för livets väv. Det är kanske inte så vanligt med den idyll som folkdräkten och spinnrocken visar.Det är ju ett stycke  historia som visar hur  det kunde gå till och så lite romantisk folklore över det hela.Det finns ju olika dagar och perioder i våra liv. Ibland spinner livet silkestrådar för vår  livsdräkt och det är fest och glädje. Ibland är  det dom stickiga garnen som  präglar livets  klädnad. Tillvaron är ju sån. Men det är ju helheten som är det avgörande. Att lägga samman mjuka  dagar med taggiga dagar. Det kan bli lite lager på lager men  det kan bli riktigt vackert  till sist.

Det finns ju en ursprunglig avsikt med ditt och mitt liv – ett tänkbart mönster – som ger möjlighet till en harmonisk komposition. Till och med dom stickiga inslagen kan bli meningsfyllda bitar när vi ser tillbaka på det som föreföll omöjligt  och svårt.

 

Trygg trots allt !

I gamla tider  byggde man borgar för sin trygghet. Tjocka murar – djupa vallgravar – kompakta portar – allt för att hindra fienden att komma in.Vakter hade  man dessutom utplacerade på murarna för att se farorna i tid. Halmstad  där vi bor har ju en del skansar kvar och så givetvis  den välbevarade  Norre Port.     Varberg har sin fästning som du ser på bilden ovan. Verkar svår att inta med sin position  och sina kompakta höga murar. Vatten på ena sidan  och land på den andra. På  många  håll i vårt land finns ju  rester och ruiner och en hel del  väl bevarade borgar som  är sevärdheter och museer idag. Men den trygghet borgarna representerar är ju inte mycket till trygghet numera.

Funderar så på var vi har vår egen trygghet. Det ringer på dörren hemma rätt vad det är med  ivriga försäljare  från olika säkerhetsbolag som vill sälja villalarm  – det ena mer fantastiskt än det  andra. Detektorer och utryckningar flyger i luften som myggsvärmar när försäljarna berättar om fördelarna hos just deras larm.

Försäkringsbolagen erbjuder  sina produkter för att vara trygg i alla lägen. Hälsokostaffärerna erbjuder produkter som tryggar din hälsa och ditt livs framgång. Men det rör sig hela tiden  på en  visserligen verklig men men ändå en ytlig nivå. Den inre tryggheten går inte att köpa  varken  av Securitas eller  Life – eller nåt annat bolag för  den delen  heller. Inte ens på Apoteket kan du köpa  piller för din inre trygghet. Den inre tryggheten och balansen i tillvaron är faktiskt ett alldeles gratis erbjudande från en himmelsk nivå. Var inte rädd .. säger reklamen för den. Frukta inte stod det förr. Någon har räknat ut att det står så  365 gånger i bibeln, en gång för varje dag.

När  jag är svag  finns det någon som är stark  och som har lovat vara med mig. När jag inte orkar så orkar Han till och med bära mig – i trygghet. En trygghet trots allt. Det finns ett lugn  i stormens öga. Det finns en glimt av gryningsljus när  det är som allra mörkast.

 

 

Vågar du vila ???

Tänk vad en vattenspegel kan göra med oss. Får oss att bli stilla i förundran, njuta av skiftningarna vi ser. Ibland är  det sjö eller hav – ibland kanske bara en liten damm – ibland en bäck eller som här en bit av Lagan mitt inne i Laholm. Ett stycke mark i älven och strömmande vatten på båda  sidor  och en promenadstig vid sidan om. Vissa dagar är det fullt med folk som står och kastar  sina beten och vevar in igen och hoppas på fångst, men den här dagen var det lugnt och stilla och vi satt på en bänk och njöt av sceneriet. Vilade i  ett stycke natur.

Säg mig – vågar du vila nån gång ? Har du tid att vila ? Törs du ta en stund och göra absolut ingenting ?

Våra vardagstimmar är  så fyllda av så mycket. Det surrar av ljud överallt. Motorer, fläktar, sorl  och buller.  Telefonsignaler – pip om inkommande sms – musik i öronen –  datorer som blinkar om nya meddelanden –  alla måste, måste , måste – annars spricker hela logistiken och man vet inte vart man skall ta vägen med  allt. Mitt i röran skall man ju leva också och vara något så när normal mot dem man  möter. Modekrav – trender – och man  får höra och se på reklamen om den eller den prylen som är ett måste för  sommaren. Köp nu och betala  sen.. medan  reklamens röster  skriker i färger och stora bokstäver. Den och den TV serien får man ju inte missa – och ibland har man mer kunskap om figurerna i serien än dem man lever med i verkligheten.

VÅGA BRYT MÖNSTRET !  TA EN PAUS  FRÅN HELA RÖRAN IBLAND !  Sätt dig ner eller lägg dig ner  eller  gå en promenad  och gör ingenting av dina måsten. Våga bli stilla. Våga blunda. Våga  låta bli att lyssna. Framför allt var inte rädd om det blir tyst en liten stund.  Jag rekommenderar inga  metoder av det ena eller det andra slaget – det är så mycket som kan leda fel. Men jag vet att  i tystnaden finns det en chans att du upptäcker vad du egentligen längtar efter. Och jag tror att du märker att du vill nånting mer – nånting djupare – nånting med mer mening för ditt liv.

Jag har hittat det och miljoner med mig i en tro – den kristna tron – som faktiskt ger både vägledning, mening  och mål.  Visst känner du nåt särskilt  när du går in i en kyrka – tom kyrka – ibland.En vägkyrka kanske eller ett litet kapell.  En stillhet och ro – en helig närvaro av någon som vill dig väl. Våga vila en stund  och hitta rätt.

 

Dags att ta fram sekatören och titta på rosorna.

Nu är det dags Dom små mössöronen på björkarna slår ut och det skimrar av grönt. Värmen  har kommit  och det regnade  och gav ny friskhet  både i luften och på marken. Då är det dags att ta fram sekatören och sätta sig vid rosorna  och klippa bort en del torrt och tråkigt.  Fatta beslut om vid vilken nivå man skall ta det hela. Kanske till och med rådfråga nån som vet mer om det hela. Min fru Ingrid har en bror som vet det mesta om det här  med rosor och vet precis vid vilket ställe på plantan det är lämpligt att knipsa av. Skönt med kloka råd.

Och så sitter man där med sekatören i hand och kan helt enkelt inte låta bli att tänka på det egna livet. Dagar – veckor – månader och år. Sånt som har varit  och sånt som är just nu och sånt som kommer. Visst finns det en hel del som man önskar att man kunde knipsa bort. Men  det finns ju ingen sekatör för minnen och inteheller för funderingar om framtiden.

Men jag tror att det borde finnas en sekatör  för livets villervalla på nära håll. Det är ju så mycket man vill. En del är man bra på och en del är man mindre bra på. Somligt av det man sysslar med kanske nån annan skulle göra i stället Annat kanske man borde ägna lite mer uppmärksamhet åt för att få livets dagar att blomma riktigt skönt. Men prioritering är svårt. 12 sätt att bli lycklig läste jag en artikel som hette.12 hemligheter som man kunde ta efter och pröva.Typ: Tänka positivt -Leva  i nuet – öva på att ta makten över mina tankar  eller  tänk som en lycklig… Tveksamt om man skapar lycka  den vägen.

Jag tror att det finns två viktiga saker – prioritering  och tacksamhet. Vad är  det viktigaste i mitt liv ? Lista fem viktiga saker och placera dem sen i  ordning med den allra viktigaste först. Svårt men nyttigt.  Och sen – tacka för det vi har. Tackla för självklarheterna som finns omkring dig. Tacka för allt det unika som just du har och som berikar ditt liv varje dag.

Kanske nåt måste knipsas bort för att annat skall leva  växa och blomma. Tankar – attityder – dömanden – anklagelser och skuldkänslor – Befria till liv här  och nu !

 

Imponerande stenkross i gammal tappning – antik?

Hembygdens dag var det med en uppsjö  av minnen från gamla  tider. Museiföremål  och nyskapat närproducerat om vartannat. Hembakat  stenugnsbröd i den stora stenugnen på gården  och givetvis kaffeservering i ladan med bullar  och kakor. Damerna i folkdräkter vid kaffepannor  och spinnrockar.  Och gubbarna då –? Jo bland annat som på bilden ovan. Stenkrossen för hemmabruk  med traktorn som drivkraft. Visst har man väl sett och hört dom stora krossarna  i grustag  och  stenbrott – men den här  var nog lite extra. En kvarn på hjul som med traktorns motor  som drivkraft gjorde grus  och  småsten av stora bumlingar som man slängde i  krossens öppning. Du ser stenarna vid  det vänstra hjulet och resultatet mellan hjulparet.  Det du inte upplever är ljudet när stenarna snurrar runt och krossas. Mycket intressant redskap.

Jag kunde bara inte låta bli att tänka på de  stenar med bekymmer som  finns hos oss   ibland.  Dom kan kännas i magen  och alla nervknutar eller som  omänskliga tyngder över skuldror  och axlar. Man kan känna hur knäna nästan viker sig under en  när man försöker räta på ryggen trots allt och inte är säker på att man orkar med. Tänk om det fanns en bekymmerskross som man kunde dra igång  och slänga  hela stenröset i och så få känna sig fri.

Vad jag vet så finns det faktiskt en sån. Den ser ut som ett kors som restes en gång för länge sen just för att befria dig och mig till ett liv  – och läs nu – som inte blir bekymmersfritt men som har en arm som kan bära  det allra tyngsta i livet –  den arm som korset  visar på. Den arm där den röst hördes till den som var allra svagast – säga: I dag skall du vara med mig i paradiset.

Det här är nu inte bara fromt snack – utan det är verklighet. Jag kan inte förklara det – det är jag inte klok nog att göra. Men du kan fråga den man som var på väg att ta sitt liv men fick en blick av kärlek och  vågade leva igen. Fråga henne som ropade i förtvivlan rakt ut i rymden Finns det nån som kan hjälpa mig  så kom – och hon fick svar som gjorde henne fri. Missbrukaren  som var praktiskt taget död men nu  lever igen  med fru och barn och hem och jobb. Exemplen är tusentals.

Himlens stenkross  rår på dina bekymmers stenar också Bär fram dem i en kyrkas förbön eller med den kristna vän du känner  OCH BLI FRI !!!

 

 

 

Tiden går så fort – eller gör den det ?

Man säger ibland att tiden går så fort att man inte riktigt hinner med. Oftare säger man att tiden går fortare ju äldre man blir. Man undrar vart månader  veckor   och dagar tar vägen egentligen. Man ser på barn och barnbarn hur dom drar  iväg  och helt plötsligt blir stora. Man kollar miljöer omkring sig och ser hur de förändras. Reser till en stad man kommer ihåg från det man var barn  och kommer dit och känner knappt igen sig.

Man talar om att tiden läker alla sår – men frågan är  om ens det är sant om tid. Jag tror att det beror väldigt mycket på vad som orsakat såren. Där finns en typ av smärtor som tiden kanske aldrig rår på hur fort den än tycks gå.

Jag stannade en stund inför det här fallna trädet. Stubben är en imponerande syn. Det måste ha varit ett riktigt  pampigt träd om man ser på grovleken på stammen och framför allt om man försöker sig på att börja räkna årsringarna.  Tänk om trädet kunde berätta om vad det varit med om. Sol och regn. Stormar  och vindstilla. Kyla  och värme. Liv på sina grenar i form av fåglar och insekter. Kanske nån ekorre  på jakt efter mat. Kanske ett barn som klättrat upp till en lite hisnande höjd och med en underbar utsikt.

Tänk om du och jag kunde räkna våra år som årsringar och se dem så här samlat och börja fundera över vad varje ring egentligen innehöll – frysa tiden ett litet tag för varje årsring.Vad mycket det skulle bli att minnas och tänka igenom och vilken tid  det skulle ta att kolla bara en årsrings innehåll.

Det är nog inte tiden som går fort men det är förändringarna i tiden som ökar i hastighet.Till  exempel – tänk hur snabbt det går inflation i våra ord. Innehållet förändras så att ett gammalt ord betyder nåt helt annat än vad det gjorde från början. Ett par exempel:Kärlek – äktenskap. Kärlek var ett stort ord från början men kan bli ganska förflackat nu  och betyda  nästan vad som helst i dag.  Äktenskap är ett annat ord som har förlorat sitt ursprungliga  innehåll. Stefan Gustafsson skriver om det på Svenska evang. alliansens hemsida. För inte så länge sen var det en förening mellan man och kvinna  och ingenting annat – så är det inte längre och var den utvecklingen slutar vet vi inte. Förändringar går snabbt.

Undra vad historiens årsringar kommer att berätta om vår stund på jorden. Jag ber om att kunna förvalta den tid jag har så att det blir positiva årsringar  i min tid och för en evighet.