Det verkar som om ett av dom stora bekymren i vårt dagliga liv är ensamheten. Tidningarna skriver spaltmetervis om det. Trots alla sociala medier och kontaktytor som Face book, Twitter , Instagram mm. Det hjälper ju så lite med ”kontakter” via nätet när den andra bänken är tom och det inte är nån idé att duka på bordet när ändå ingen finns där.
Ensamma mamman. Bonde sker fru. Dejtingsajter i mängd. Allt för att försöka hitta någon att vara tillsammans med. Men det är inte så ofta som det leder rätt. Förhoppningar grusas.Meningslösheten tar över och man vet inte vad man skall göra eller vart man skall ta vägen med sin ensamhet.
Det finns alldeles för många exempel på detta. Livet som tog slut och bara blev sorg när livskamraten blev sjuk och dog. Livet tog slut för henne som bara blev lämnad åt sidan för en annan. Livet tog slut när de gamla vännerna försvann en efter en och ingen mer fanns att dela vardagen med. Livet tog slut när jobbet tog slut och en del av identiteten försvann -vem är man när man intre ens kan svara på frågan – och vad jobbar du med? Ensam ensam ensam !
Kanske borde vi öppna oss lite mer och våga fråga lite mer om hur människor omkring oss mår. Då också ha tid att vänta på svaret som kanske blir långt och inte bara ett – jodå det rullar väl på. Kanske behöver vi sätta oss på den tomma bänken och ta fram vardagens fikakorg för en stund av gemenskap. Den stunden kanske räddar en annan människas liv. I alla fall ger den en liten stund av guldkant i tillvarons ensamhet.
Putsa bort stressen från dina dubbelslipade glasögon. Ta av dig solglasögonens anonymitetsbågar och se den människa du har framför dig. Bjud på en stund av befrielse från ensamhetens ångest för den som behöver det.
Hasses Blogg 