Den värld vi lever i är inte riktigt klok……

 

DSCN0782

 

Tänk om det var så enkelt som min bild  här – himmel , hav  och land i en  harmonisk förening och man bara kunde njuta av  det hela. Men det är ju inte så – ibland  stormar det och vågorna går höga  och rätt som det är är det nån som råkat illa ut med sin farkost eller p.g.a. strömmar  och frälsarkransen  måste tas ner och kastas ut för att rädda liv.

Den värld vi lever i känns nog mest som ett upprört hav just nu – när man följer nyheterna i våra media. Krigsskådeplatser  på flera håll.  Ryska plan  som övar   nån mil utanför vår kust medan vi inte ens har ett plan i beredskap. Påminner mig om när jag som barn låg i snödrivan med min farmor  och såg  ryska bombplan  mullra över oss  och släppa ljusbomber över vår stad – Jakobstad  i Finland. Terrorattacker i  Boston maraton. Självmordsbombare lite  varstans. Rån och mord. Gruppvåldtäkt  på en femårig tjej i Indien. Levande små barn  grymt dödade efter sen abort i USA. Nej nu räcker  det innan man blir fullständigt vansinnig på alltihop.

VAR FINNS  FRÄLSARKRANSEN ?  Var finns tryggheten i tillvaron ?

Någon har sagt att varje atom i universum kan påverka varje annan atom i universum – men bara genom den närmaste och så kedjan vidare. Det finns en trygghet i att ha en tro. En tro på någon som håller hela världen i sin hand. En tro på någon som bryr sig och som finns där trots allt. Jag har svårt att se att det skulle gå att klara sig utan att ha den förankringen. Och just dom två orden TROTS ALLT är så stora. Det finns  någon som kan vända också dina och mina svåra upplevelser till någonting  nytt. Bryta igenom mörker  och dimmor  och stormar. Och dessutom få vara med om att kasta ut frälsarkransen till någon som kanske annars inte skulle klara sig.

Jag kommer ihåg hur det var i  min barndoms skola. De duktiga fick alltid stipendier och belöningar vid skolårets avslutning. I livets skola med Gud som lärare  delar han ut stipendier till dem som är  svagast  och som allra bäst behöver dem.