Tänk om det var så enkelt som min bild här – himmel , hav och land i en harmonisk förening och man bara kunde njuta av det hela. Men det är ju inte så – ibland stormar det och vågorna går höga och rätt som det är är det nån som råkat illa ut med sin farkost eller p.g.a. strömmar och frälsarkransen måste tas ner och kastas ut för att rädda liv.
Den värld vi lever i känns nog mest som ett upprört hav just nu – när man följer nyheterna i våra media. Krigsskådeplatser på flera håll. Ryska plan som övar nån mil utanför vår kust medan vi inte ens har ett plan i beredskap. Påminner mig om när jag som barn låg i snödrivan med min farmor och såg ryska bombplan mullra över oss och släppa ljusbomber över vår stad – Jakobstad i Finland. Terrorattacker i Boston maraton. Självmordsbombare lite varstans. Rån och mord. Gruppvåldtäkt på en femårig tjej i Indien. Levande små barn grymt dödade efter sen abort i USA. Nej nu räcker det innan man blir fullständigt vansinnig på alltihop.
VAR FINNS FRÄLSARKRANSEN ? Var finns tryggheten i tillvaron ?
Någon har sagt att varje atom i universum kan påverka varje annan atom i universum – men bara genom den närmaste och så kedjan vidare. Det finns en trygghet i att ha en tro. En tro på någon som håller hela världen i sin hand. En tro på någon som bryr sig och som finns där trots allt. Jag har svårt att se att det skulle gå att klara sig utan att ha den förankringen. Och just dom två orden TROTS ALLT är så stora. Det finns någon som kan vända också dina och mina svåra upplevelser till någonting nytt. Bryta igenom mörker och dimmor och stormar. Och dessutom få vara med om att kasta ut frälsarkransen till någon som kanske annars inte skulle klara sig.
Jag kommer ihåg hur det var i min barndoms skola. De duktiga fick alltid stipendier och belöningar vid skolårets avslutning. I livets skola med Gud som lärare delar han ut stipendier till dem som är svagast och som allra bäst behöver dem.
Hasses Blogg 