Vi var på stadsbondgården för att titta på alla nya getter och lamm. Vi var vårt yngsta barnbarn Clara och så Ingrid och jag. Dom afrikanska getternas killingar var jättesöta där dom studsade omkring. Sist på utflykten gick vi till lammen som fanns i en stor hage tillsammans 16 stycken lamm och så ett antal tackor – gutefår.När Clara och jag kom fram dit så såg vi lammen på bilden helt utanför stängslet. Dom hade krupit under nätet och betade nu på utsidan. Ganska snart kom det en man ur personalen med morötter i händerna för att försöka locka in dem igen. Vi fick en lite spännande övning i att hjälpa till att mota in dem igen till sina mammor. Det var inte det lättaste men det gick. Sen när alla var inne började vi gå därifrån – men hann inte långt innan nån av dem kröp ut igen. Jag måste ju säga att gräset utanför knappast var bättre än det på insidan.
Vad lär vi av detta ? Man tror ju alltid säger talesättet att gräset är grönare på andra sidan planket – eller nån annan plats än den vi just då är på. Kanske det stämmer ibland – men för det mesta är det nog så att det jag just nu gör eller lever med inte alls skäms för sig. Det är just min trygga vardag här och nu. Om jag skall sadla om och göra nåt annat eller uppleva nåt nytt så är det knappast vägen under eller över stängslet som gäller. Det skall till några andra vägar och framförallt öppningsbara grindar för att komma vidare.
Ibland står vi och sparkar på en osynlig glasvägg och kommer ingenstans. Tittar vi åt sidorna i ett bredare perspektiv så kanske den öppna grinden finns alldeles intill. Att gå igenom den ger kanske oanade möjligheter till ett nytt liv och en vardag i helt nytt ljus.
Det var en jag tror på som för längesen sa: Jag är vägen, sanningen och livet.
Hasses Blogg 