Det händer att vi lägger pussel i familjen med barn och barnbarn. Här ett kanske 65 år gammalt pussel som min fru fick från Amerika när hon var en liten tjej. En gång om året blir det här pusslet lagt. Tre små grisar och stora stygga vargen. Tittar du noga på bilden så ser du att det fattas en bit. Vi letade men hittade den inte och ritade av hålet för att göra en egen variant. Men nästa dag hittade vi biten som ramlat under soffan utan att vi märkt det.
Tänker på ditt och mitt livspussel – både vardagens pussel med logistik och vanliga bekymmer och livets stora pussel och vad det nu blir av det när det är färdigt. Är det inte så för dig också att ibland ser man att det fattas en bit i bilden och man letar och längtar att hitta rätt. Dåligt med tålamod har man och så bestämmer man sig för att rita av konturen och sedan försöka måla in dom rätta färgerna för att livet skall bli lyckat och hålet – glappet övertäckt. Det lyckas inte alltid så bra. Fel konturer eller fel färg gör att det stör i bilden och man förstår att det är en originalbit som fattas.
Det är tålamodsprövande att vänta – men det kan vara det enda riktiga – för biten finns ju där nånstans. Inte under soffan precis – men i ett möte med en vän , en plötslig tanke -ett citat ur en bok – ett brev eller kort – eller kanske ett minne som dyker upp och klargör var biten finns. Du känner säkert igen dig i detta.
För oss på hemmaplan händer det ofta att det är ett bibelord som blir vägen till den bit som fattas, typ: Gör er inga bekymmer – Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i Din hand – Jag vill ge dig en framtid och ett hopp. Trygghet och vägledning. Lugn i stormen. Stillheten och glädjen när luckan fylls ut – hålet inte längre finns. Originalbilden efter skapelsens finns där igen. Precis som det var tänkt.
Hasses Blogg 