Väntans tider – talar man om ibland….

Det här kan väl få vara en bild av väntan – när  det nu är Valborgsmässoafton. Sjösättningen är en bit bort men båten  ligger vid den lilla slipen i Laxvik så det är inga större problem att komma i  vattnet. En liten knuff efter att man lossat repet och sen börjar  det klucka så som det gör på  ljuvliga sommarvatten. En ganska enkel bild av förväntan.

Jag vet ju inte vad du väntar på just nu – jag bara vet att vi kan uppleva väntan väldigt olika. Vi står där kanske med vår kölapp i  nån vagn före oss och så – typiskt  tar kassaremsan slut och det behövs ny rulle – fel kassa igen en gång.

Det kan ju också vara en väntan med betydligt större intensitet än den i en kassakö. Det kan handla om viktiga besked  och vi väntar på telefon eller brev som skall ge oss besked så att vi kan gå vidare. Det kan vara ett efterlängtat brev från nån vän.

Jag  kan bekänna att min mamma medan hon levde saknade brev från mig ibland. Vi bodde ju i var sitt land. Då  skickade hon ett brev där hon meddelade att hon fortfarande hade samma adress och ibland med bifogat svarsporto. Givetvis fick jag skynda mig att skriva då.

Det finns ett ord som är nära släkt med väntan  och det ordet förväntan. Visst vore det skönt om all vår väntan kunde förvandlas till förväntan. Men nu är livet inte så enkelt. Men det finns ett tredje ord som jag vill ha med och det är ordet förtröstan. Ett ord som är baserat på att det finns  nån som vill mig väl  och styr tillvaron med kärlek  och omsorg. Som din dag så skall din kraft ock vara – hetr det i den gamla psalmen..

 

Annons

Knotiga tallar…

 

I det Halländska landskapet finns det mycket som är intressant. Sandstränder  och hav. Stenbrott där man huggit stora  saker. Vindpinad kust där alla trädkronor är sneda av vinden inåt land. Knotiga tallar   längs med stranden.  Bilden är bara ett litet exempel på det. Dom är sega  dom där knotiga efter att ha stått emot stormar av hårdare slag. Dom har bara böjt sig – inte gått av. Sen fortsätter dom att växa åt det nya hållet  tills  nästa storm kommer  och böjer nån av grenarna åt ett annat håll igen.  Det är sannerligen inga raka resliga furustammar utan bara knotigt och krokigt liv – men det är liv och det är kraftigt  liv.

Det är ju som själva livet för dig och mig. Det är kanske inte så många som blir de där  resliga storfurorna  i tillvaron – men dom finns  och dom syns.  Men det finns också storfuror som knäckts  av blixtnedslag i tillvaron eller av en orkan som blåst omkull hela livet och nu syns bara den avbrutna stammen.

Dom flesta av oss är nog lite mer av den knotiga sorten. Böjda av sånt som kommit i vår livsväg och nästan kunde ha knäckt oss. Men av nån  anledning så klarade vi att växa vidare åt ett nytt håll och få de nya grenarna att leva in i det nya. Det kanske var stödet från en god vän om gav modet och tillförsikten. Det kanske var känslan av att vi nog fortfarande hade en del att dela med oss av till dem vi möter.  Det kanske var tanken på barn  och barnbarn som gjorde grenen seg och viljan att  vara med  blev som en livgivande sav i trädets grenar.Kanske nåt du såg eller läste. Ett tänkvärt ord – kanske rentav ett bibelord som glimmade till.

Egentligen så är ju dom där knotorna väldigt vackra att se på. Rynkorna i ögonvrån  är inte farliga. Lite skrynklig hud är inget att dölja eller skämmas för. Det är livets egna spår som berättar om erfarenheter som är värda att berätta om och dela med varandra.

Våga leva med dina knotor och skavanker. Det finns alltid en framtid  och ett hopp !

Ensam är stark… stämmer inte !

 

Det verkar som om ett av dom stora bekymren i vårt dagliga liv är ensamheten. Tidningarna skriver  spaltmetervis  om det.  Trots alla sociala medier  och kontaktytor som Face  book, Twitter , Instagram mm. Det hjälper ju så lite med ”kontakter” via  nätet när den andra bänken är tom  och det inte är nån idé att duka på bordet när ändå ingen finns där.

Ensamma mamman. Bonde sker fru. Dejtingsajter i mängd. Allt för att försöka hitta någon att vara tillsammans med. Men det är inte så ofta som det leder rätt. Förhoppningar grusas.Meningslösheten tar över  och man vet inte vad man skall göra  eller vart man skall ta vägen med sin ensamhet.

Det finns alldeles för många  exempel på detta. Livet som tog slut  och bara blev sorg när livskamraten blev sjuk och dog. Livet tog slut för henne  som bara blev lämnad åt sidan för en annan. Livet tog slut när de gamla vännerna försvann en efter en och ingen mer fanns att dela vardagen med. Livet tog slut  när jobbet tog slut och en del av identiteten försvann -vem är man när man intre ens kan svara på frågan – och vad jobbar du med?  Ensam ensam ensam !

Kanske borde vi  öppna oss lite mer  och våga fråga lite mer om hur  människor omkring oss mår. Då också ha tid att vänta på svaret som kanske blir långt  och inte bara ett – jodå det rullar  väl på. Kanske behöver vi sätta oss på den tomma bänken  och ta fram vardagens fikakorg för en stund av gemenskap. Den stunden kanske räddar en annan  människas liv. I alla fall ger den en liten stund av guldkant i tillvarons ensamhet.

Putsa bort stressen från dina dubbelslipade glasögon. Ta av dig solglasögonens anonymitetsbågar och se den människa du har framför dig. Bjud på en stund av befrielse från ensamhetens ångest för den som behöver det.

Den värld vi lever i är inte riktigt klok……

 

 

Tänk om det var så enkelt som min bild  här – himmel , hav  och land i en  harmonisk förening och man bara kunde njuta av  det hela. Men det är ju inte så – ibland  stormar det och vågorna går höga  och rätt som det är är det nån som råkat illa ut med sin farkost eller p.g.a. strömmar  och frälsarkransen  måste tas ner och kastas ut för att rädda liv.

Den värld vi lever i känns nog mest som ett upprört hav just nu – när man följer nyheterna i våra media. Krigsskådeplatser  på flera håll.  Ryska plan  som övar   nån mil utanför vår kust medan vi inte ens har ett plan i beredskap. Påminner mig om när jag som barn låg i snödrivan med min farmor  och såg  ryska bombplan  mullra över oss  och släppa ljusbomber över vår stad – Jakobstad  i Finland. Terrorattacker i  Boston maraton. Självmordsbombare lite  varstans. Rån och mord. Gruppvåldtäkt  på en femårig tjej i Indien. Levande små barn  grymt dödade efter sen abort i USA. Nej nu räcker  det innan man blir fullständigt vansinnig på alltihop.

VAR FINNS  FRÄLSARKRANSEN ?  Var finns tryggheten i tillvaron ?

Någon har sagt att varje atom i universum kan påverka varje annan atom i universum – men bara genom den närmaste och så kedjan vidare. Det finns en trygghet i att ha en tro. En tro på någon som håller hela världen i sin hand. En tro på någon som bryr sig och som finns där trots allt. Jag har svårt att se att det skulle gå att klara sig utan att ha den förankringen. Och just dom två orden TROTS ALLT är så stora. Det finns  någon som kan vända också dina och mina svåra upplevelser till någonting  nytt. Bryta igenom mörker  och dimmor  och stormar. Och dessutom få vara med om att kasta ut frälsarkransen till någon som kanske annars inte skulle klara sig.

Jag kommer ihåg hur det var i  min barndoms skola. De duktiga fick alltid stipendier och belöningar vid skolårets avslutning. I livets skola med Gud som lärare  delar han ut stipendier till dem som är  svagast  och som allra bäst behöver dem.

 

Gräset på andra sidan planket sägs vara grönare – ???

Vi var på  stadsbondgården för att titta på alla nya  getter och lamm. Vi  var vårt yngsta barnbarn Clara  och så  Ingrid   och jag. Dom  afrikanska getternas killingar var jättesöta där dom studsade omkring. Sist på utflykten gick vi till lammen som fanns i en stor hage tillsammans  16 stycken lamm  och så ett  antal tackor – gutefår.När Clara och jag kom fram dit så såg  vi lammen på bilden helt utanför  stängslet. Dom hade krupit under nätet och betade nu på utsidan. Ganska snart kom det en man ur personalen med morötter  i händerna för att försöka locka in dem igen. Vi fick en lite  spännande övning i att hjälpa till att mota in dem igen till sina mammor. Det var  inte det lättaste men det gick. Sen när alla var inne började vi gå därifrån – men hann inte långt innan  nån av dem kröp ut igen. Jag måste ju säga att gräset utanför knappast var bättre än det på insidan.

Vad lär vi av detta ?  Man tror ju alltid säger talesättet att gräset är grönare på andra sidan planket – eller  nån annan plats än den vi just då är på. Kanske  det stämmer ibland – men för det mesta är det nog så att det jag just nu gör  eller lever med inte alls skäms för sig. Det är just min trygga vardag här  och nu. Om jag skall sadla om  och göra nåt annat eller uppleva nåt nytt  så är  det knappast vägen under eller över stängslet som gäller. Det skall till några andra vägar och framförallt  öppningsbara grindar för att komma vidare.

Ibland står  vi och sparkar på en osynlig glasvägg och kommer ingenstans. Tittar vi åt sidorna i ett bredare perspektiv så kanske den öppna grinden finns alldeles intill. Att gå igenom den ger  kanske oanade möjligheter till ett nytt liv  och en vardag i helt nytt ljus.

Det var en jag tror på som för längesen sa: Jag är vägen, sanningen  och livet.

 

Går ditt pussel ihop…….?

Det händer att vi lägger pussel i familjen med barn och barnbarn. Här  ett kanske 65 år gammalt pussel som  min fru fick från Amerika när hon var en liten tjej. En gång om året blir det här pusslet lagt. Tre  små grisar   och stora stygga vargen. Tittar du noga på bilden så ser du att det  fattas en bit.  Vi letade men hittade den inte och ritade av hålet för att göra en egen variant. Men nästa dag hittade vi biten som ramlat under soffan utan att vi märkt det.

Tänker på ditt och mitt livspussel  – både vardagens pussel med logistik och vanliga  bekymmer  och livets stora pussel och vad det nu blir av det när  det är färdigt. Är det inte så för dig också att ibland ser man att det fattas en bit i bilden  och man letar och längtar att hitta rätt. Dåligt med tålamod har man  och så bestämmer  man sig för att rita av konturen och sedan försöka måla in dom rätta färgerna  för att livet skall bli lyckat och hålet – glappet  övertäckt. Det lyckas inte alltid så bra. Fel konturer  eller fel färg gör att det stör i bilden och man förstår att det är en originalbit  som fattas.

Det är tålamodsprövande att vänta – men det kan vara det enda riktiga – för biten finns ju där nånstans. Inte under soffan precis – men i ett möte med en vän , en plötslig  tanke -ett citat ur en bok – ett brev eller kort – eller kanske ett minne som dyker upp och klargör var biten finns. Du känner säkert igen dig i detta.

För oss på hemmaplan händer det ofta att det är ett bibelord  som blir vägen till den bit som fattas, typ:  Gör er inga bekymmer – Du omsluter mig på alla sidor  och håller mig i Din hand – Jag vill ge dig en  framtid  och ett hopp. Trygghet och vägledning. Lugn i stormen. Stillheten och glädjen när luckan fylls ut – hålet inte längre  finns. Originalbilden efter skapelsens finns där igen. Precis som det var tänkt.

 

Världens vackraste mening…………….

Jag ser i lokala tidningen att Björn  Ranelid har varit i stan. Hållit  föredrag om ordets makt. Sånginslag av kören CAT. Hör här på världens vackraste mening, sa han: ” varje människa existerar endast i ett exemplar”. Visst är den bra ? Den för mig också osökt in på att fundera över människovärdet.

Hur hanteras människovärdet i vår tid? Aktuellt t.ex.  genom Omar Mustafa som valdes in i S-partistyrelse men snabbt fick avgå. Skälen var bl.a den kvinnosyn som Islam står för och att han anlitat antisemitiska m.fl. föreläsare  och stöttar  en del  tvivelaktiga hemsidor.

Hur ser det ut egentligen inom islam ? Några ex bara. Kvinnans plats är  synnerligen underordnad  männen och hennes rättigheter med våra mått mätt mycket begränsade. Flickor måste  rätta sig efter faderns vilja avseende äktenskap och samliv. I värsta fall om man inte  accepterar det  riskerar man döden (hedersmord om det nu finns ett sånt ord ) Trogna  dvs  muslimer  behandlas på ett sätt medan de s.k. otrogna  kan ges vilken information som helst utan att den behöver vara sann. Lämnar du  islam för en annan tro hotar döden.  Spöstraff och  stympningar ingår i lagstiftningen. Barn i skolor  på Gazaremsan uppfostras att hata judar. Jag har plöjt igenom Koranen ett antal tillfällen ovh inte blivit  uppmuntrad.Levt mycket nära muslimer har vi gjort och hittat både sånt som är bra  och sånt som är mindre bra. Precis som med oss i allmänhet. Men värdet hos den enkla människan naggas i kanten – mycket.

Kristen tro  då hur ser det ut där ? Historien visar på många fel  och misstag. Korståg och inkvisition. Människor som använt makt  och missbrukat den på olika sätt. Gamla testamentets krigsbeskrivningar kan vara  svåra att förstå  och leva med.  Extrema sekter finns  det också i dag. Mycket som de kristna tron får be om förlåtelse för  också när  det gäller enskilda  människor – som stötts ut ur gemenskaper när man inte rättat sig efter regler.Men vår lagstiftning  vilar på kristen grund ( se gamla  västgötalagen som ex).Men det Nya testamentet beskriver om Jesu sätt att se på människan – även den svagaste visar på en annan hållning-

Jag vet att vi har stor respekt för den enskilda  människan och  och det  lika värdet hos alla. Du blir inte stympad  för en stöld eller ett rån. Du dödas inte om du väljer en annan partner än vad dina föräldrar tycker. Du riskerar inte heller döden om du från att ha varit kristen blir muslim eller buddist eller ateist. Det är inte undervisning i kyrkor  och ungdomsgrupper om att hata  andra – enskilda eller grupper. Det är mig veterligt  mycket ovanligt med kristna självmordsbombare eller terrorister.

Det finns en respekt för att varje människa  existerar endast i ett exemplar och förtjänar att bli älskad  som sådan. Det finns en gyllne regel hos evangelisten Matteus kap 7 vers 12: Allt vad ni vill att människor skall göra mot er  det skall ni också göra mot dem.

 

Bra dagar, veckor eller svåra – sånt är livet !

Vet inte hur just din vecka har varit om du andas ut nu när det är lördag eller  om du med glädje tänker tillbaka på veckan som var. Det kan vara så mycket som fyller ditt och mitt liv. En del är okomplicerat  och en del är  inte så lätt att hantera.

Vad jag vet är att när man är mitt i det jobbiga  och svåra  så är det skönt att ha nånting att se fram emot.Ungefär som  öppningen mellan träden på Prins Bertils stig längs med stranden i vår  stad. I gluggen mellan  barr och löv och gräs skymtar horisonten med ett nytt perspektiv. Ett perspektiv där himmel och hav möts.

Jag tror att det finns en inneboende längtan hos alla  efter just detta möte. Ett möte som glimmar till  mitt i vardagen  och lyfter blicken en liten bit över alla krångligheter och bekymmer. Det är ganska lätt att prata om andlighet – men det gäller att göra det med ödmjukhet. En dam från Jehovas vittnen ringde på vår dörr här en dag. Hon visste  precis hur allting var och var beredd att med  Vakttornets  och Vaknas hjälp lägga ut texten för mig. Hon fick inte chansen och jag beklagade att hon hamnat i denna vilsenhet. Mycket av det som kallas andlighet nu är mer eller mindre dimmigt -medan den tro som omfattas av drygt två miljarder människor i världen betraktas som ute  och förlegad.  Jag tror att den äkta  och personligen upplevda kristna tro ger en framtid  och ett hopp.

Jag möter och lär känna  människor som levt i missbruk och elände och nu har ett nytt liv. Du har säkert sett en del av dem du också  t.o.m. i Tv i programmen från  Clara kyrka i Stockholm. Jag möter  människor som upplevt en beröring i sina liv  just i mötet mellan himmel och jord i deras vardag. Människor som det lyser och sjunger om där dom går livsvägen fram – Människor som upptäckt och sett en levande Gud.

Vi  i vår lilla familj lever i den tron Vi vet att Han är med oss både i det lätta och det svåra och ser Hans under  i vår vardagsvärld.

 

 

Vad är en människa värd ??????

 

Vad är en människa egentligen värd ? Jag kan inte låta bli att fundera lite över  det och delge dig en del tankar. Om man är gammal sjuk och trött. Om man inte är född men ändå ett liv. Om man  har en bokstavsdiagnos typ  Cp, Adhd, MS eller vad det nu kan vara. Kanske är  det lämpligt att börja i det som ligger mig närmast  det där med att bli äldre och kanske ibland känna sig som bilden ovanför.

Med dr  David Schulz von Schulzenhielm  i  sina sundhetsregler   från 1763 OM DEN RÄTTA  ÅLDERDOMENS ERNÅENDE:  Hjärtat kallnar inte eller bliver känslolöst hos den åldrige.Själens  skönhet åldras ej. Har man chans att se den skönheten i dagens vård och omsorg?

Ord och betydelser förändras så hastigt. Ex. Man talar inte om  människor som behöver vård – man heter numera kund. Jag läste  en rad från någon nyss som sa att han dör hellre som patient än som kund. Man talar inte om vård  utan om produktionsenheter. Det handlar inte om omsorg  utan om schabloner och insatser i tid med klockslag.  Det verkar som om det inte handlade om människor  utan om  ett företagstänkande med objekt och moduler. Marcus Birro hade en krönika med rubriken. När bestämde vi oss alla för att kasta  oss ut för denna medmänskliga ravin.

Gamla människor som objekt och krävande insatser för alla dessa vårdpaket. Man har ingen att tala med. Man dör i ensamhet   och har man ingen anhörig som skriker för en så blir man lätt bortglömd. Åtminstone tills kvällspressen får nys om ett missförhållande och skriver svarta löpsedlar om det hela

Detta sker medan  personalen på golvet sliter sig  halvdöda för  att hinna och orka med sina uppgifter. Det skulle vara plats för en väldig massa tapperhetsmedaljer här. Underbara människor i 99.9 fall.

Beslutsfattarna går ju alltid fria. Pengarna styr  och man måste hålla budget. Visst  men den samlade  överblicken saknas ofta avseende vad man skall prioritera. Sporthallar  får kosta miljarder. (Ingen anmärkning på sporten den är bra utan huliganer) men hur många skrytbyggen skall  sluka pengar.

Direktörslöner – avgångsvederlag – frikostiga pensioner i all oändlighet mm.mm.

Nej tillbaka till det viktiga – människovärdet och  människans värdighet in i det sista. Bäst före datum har man helst på mjölkpaket. Det finns ingen sista förbrukningsdag på en människa. Hon är en evighetsvarelse. Porten i slutskedet  kan vara trång och svår men det finns En som gått före och som kan bära den som inte orkar gå.

Nu har jag klagat och skrivit av mig. Men jag vill att livet värderas högre än företagsproduktion.

Mer om detta värde i kommande inlägg-

 

 

Jantelagen.

Du kan säkert den oskrivna lag som kallas  Jantelagen. Den tillkom 1933 i och med författaren Axel Sandemoses bok  En flykting korsar sitt spår. I den boken fanns en stad som förf. kallade  Jante och där fanns  det lagar.

Tänkte att jag i dag skulle vända på Jantelagens tio punkter i positiv riktning.

!. Du skall tro att du är något

2 .Du skall tro att du är lika god som alla andra och alla  andra lika goda som du.

3 .Du skall tro att du är lika klok som andra, ibland klokare.

4. Du skall veta att du är lika bra som andra.Om du vet att du gör ditt bästa kan du                      uppskatta dem som är bättre.

5. Ibland vet du mer än andra.

6. Du är inte förmer än andra, men du är enastående som alla andra.

7. Du duger till mycket.

8. Du skall tro att många bryr sig om dig.

9. Du skall tro att du kan lära andra en hel del och lära av dem.

10. Varför ? För att du är något, en som behövs.

Kanske något att stava på de dagar du känner dig  värdelös och inte kan och inte orkar.Du vet väl om att du är värdefull – ingen annan är som du !  Älskad för din egen skull !