Påskdag i strålande sol !!!!!!!!!!!!

DSCN0573

 

Nu är  det liv  igen- påskdagens morron. Jag hittade  en gammal bild i ett album av  Gabriel Burmeister med litografier på gamla allmogebilder. Albumet från början av 1900-talet. Visst är den ganska skön. Graven öppnar sig och folket som ser  det  jublar. Folklig dramatik med en allmogemålares pensel.

Verkligheten mycket större  och absolut obeskrivbar. Tänk dig  kvinnorna på väg till en grav  för att uträtta  den sista tjänsten  med välluktande örter och salvor. Hur ska vi få bort stenen ? Tänk om nån kommer ur den romerska vakten ?  Mitt i sorgen. Så kommer man fram. Stenen är  bortrullad , inte en människa inom synhåll. Så går man in i graven och där sitter en man i skinande vita kläder som säger: Bli inte rädda ! Ni söker Jesus men han är inte här. Här är platsen där han låg.  Gå till lärjungarna och hälsa dem att Han lever  och Han går till Galileen  där skall ni få se Honom.

Det var  några kvinnor  som blev de första som fick uppståndelsen bekräftad. De skyndade till lärjungarna och berättade   det för dem. Men av den hopen karlar togs det hela inte på allvar. Grundtexten säger att de betraktade deras berättelse som  bara ”fruntimmersprat”.

Men snart skulle  det visa sig att Han levde. Han kom genom stängda dörrar. Han vandrade med ett par av dem och undervisade dem om hur  det hängde ihop. Han stod på Genesarets strand och frågade  de besvikna fiskarbröderna  om de fått nån fisk. Fick ett nekande svar. Bad dem kasta ut igen  och de fick båten full. De fick se hans sår ta på honom  och han tog ett stycke bröd och åt. Men framför allt Han gav dem en ny  frid. Han andades på dem och sa: Tag emot helig Ande. Min frid ger jag er.

För mig är  det fullt tillräckligt med bibelns berättelse om uppståndelsen för att jag skall våga tro. Ännu mer har jag fått av Hans närvaro i mitt och vår familjs liv. En närvaro i vardagen  och en närvaro i under som skett i hälsa – i relationer – i bönesvar i förhållanden som vi inte haft en  mänsklig chans att påverka i någon riktning. I frid och trygghet genom allt det som livet fört med sig.

Han finns här. Han bryr sig. Han leder och  om jag inte orkar gå så bär Han genom det svåraste passen och de stenigaste markerna på  ”den väg som till himla bär”.