Det finns alltid nåt som är vackert…

 

DSCN0530

 

En gammal båt  på kaj.  Som båt i havet lär  den väl inte kunna platsa längre. Men vem vet hur länge den funnits och hur många som suttit vid årorna här i Skillinge på  Österlen. Kanske har den varit  redskap för en massa fiisketurer. Dragit upp nät  med fisk eller  varit plats för någon som fiskat med spö med båten  stilla drivande i vattnet. Kanske har den upplevt nån romantisk stund i månsken  och blankt vatten. Kanske en rolig familjeutflykt med picnic-korg  och badkläder  för stojande barn. Den kan ju  till och med ha varit med och räddat liv på nån nödställd som fått komma upp i båten i sista stund. Så kan man ju fundera ett tag.

Nu ligger den på kajen. Sliten och trött. Hål i botten där   det finns lite jordmån för en kommande blomma  som redan grönskar. Visst är   det vackert och charmigt.

Människor kan ju också bli slitna och trötta. En del  är gamla och har en hel del av livets rynkor i ansiktet. Spår av erfarenheter man gjort.  En del är inte ens gamla  men har gått i den beryktade väggen och orkar inte mer. Men mitt i rynkorna  och tröttheten kan man skymta en skönhet som är unik just för den människan. Tänk om vi kunde lära oss att se den – genom allt annat.  Uppmuntra  och tacka för vad livet gett oss genom dessa människor- kanske kunde vi få vara med och plantera en orkidé hos dem  och då menar jag en ide om ork och kraft. Att kunna se och glädjas över  det som blev gjort i stället för att vara bekymrade över  det vi inte hann med. Det som inte blev av.

Spegla skönheten – låt den leva genom den grå vardagen.

 

Annons