Nu blir det brödbak.

Jag bakar oftast vårt dagliga bröd. Nu blir det finskt rågbröd på filmjölk,rågmjöl, vetemjöl, salt,kryddor  och jäst. Jäst  den här gången – en annan gång kan det bli surdeg. Jag har en snart fyra år gammal rågsurdeg i kylskåpet.

Bakade en kaka en gång för länge sen och glömde   proportionerna och missade  den viktigaste delen som skulle få den att pösa fint. Platt pannkaka av stål som jag slängde ut på gräsmattan  men inte ens kråkorna ville ha den.

Det är  jästen/surdegen  som ger liv åt brödet. Bibeln talar om en kvinna som bakar med surdeg som hon blandar i mjöl tills  allt blir genomsyrat och jämför  surdegen med tron. Något  måste finnas i livet för att ge livskvalitet och för att vara nånting som bär genom vår vardag.

För mig är   det tron på Gud  som är  ”jästen/surdegen” som får  vardag och helgdag att fungera. Utan tron  skulle mitt liv se helt annorlunda ut och jag är rädd för att uttmattningssyndromen skulle komma ganska snabbt.  Pannkaka skulle bara vara förnamnet då. Jag är oerhört tacksam för  den tro jag har. Jag vet också att surdegen  pajar om jag inte matar den varje vecka med lite mer rågmjöl och vatten. Och jag har en inmatning för mitt liv i gemenskapen i  kyrkan  och i en hemgrupp med gemenskap bön och förbön.

På hemmaplan vet vi att det är tro  och  bön som bär vårt liv tillsammans och ger  den näring och krydda som vi behöver.

Livets bröd  – brödet från himmelen ger stuns i tillvaron.