Jag bakar oftast vårt dagliga bröd. Nu blir det finskt rågbröd på filmjölk,rågmjöl, vetemjöl, salt,kryddor och jäst. Jäst den här gången – en annan gång kan det bli surdeg. Jag har en snart fyra år gammal rågsurdeg i kylskåpet.
Bakade en kaka en gång för länge sen och glömde proportionerna och missade den viktigaste delen som skulle få den att pösa fint. Platt pannkaka av stål som jag slängde ut på gräsmattan men inte ens kråkorna ville ha den.
Det är jästen/surdegen som ger liv åt brödet. Bibeln talar om en kvinna som bakar med surdeg som hon blandar i mjöl tills allt blir genomsyrat och jämför surdegen med tron. Något måste finnas i livet för att ge livskvalitet och för att vara nånting som bär genom vår vardag.
För mig är det tron på Gud som är ”jästen/surdegen” som får vardag och helgdag att fungera. Utan tron skulle mitt liv se helt annorlunda ut och jag är rädd för att uttmattningssyndromen skulle komma ganska snabbt. Pannkaka skulle bara vara förnamnet då. Jag är oerhört tacksam för den tro jag har. Jag vet också att surdegen pajar om jag inte matar den varje vecka med lite mer rågmjöl och vatten. Och jag har en inmatning för mitt liv i gemenskapen i kyrkan och i en hemgrupp med gemenskap bön och förbön.
På hemmaplan vet vi att det är tro och bön som bär vårt liv tillsammans och ger den näring och krydda som vi behöver.
Livets bröd – brödet från himmelen ger stuns i tillvaron.
Hasses Blogg 