Påskdag i strålande sol !!!!!!!!!!!!

 

Nu är  det liv  igen- påskdagens morron. Jag hittade  en gammal bild i ett album av  Gabriel Burmeister med litografier på gamla allmogebilder. Albumet från början av 1900-talet. Visst är den ganska skön. Graven öppnar sig och folket som ser  det  jublar. Folklig dramatik med en allmogemålares pensel.

Verkligheten mycket större  och absolut obeskrivbar. Tänk dig  kvinnorna på väg till en grav  för att uträtta  den sista tjänsten  med välluktande örter och salvor. Hur ska vi få bort stenen ? Tänk om nån kommer ur den romerska vakten ?  Mitt i sorgen. Så kommer man fram. Stenen är  bortrullad , inte en människa inom synhåll. Så går man in i graven och där sitter en man i skinande vita kläder som säger: Bli inte rädda ! Ni söker Jesus men han är inte här. Här är platsen där han låg.  Gå till lärjungarna och hälsa dem att Han lever  och Han går till Galileen  där skall ni få se Honom.

Det var  några kvinnor  som blev de första som fick uppståndelsen bekräftad. De skyndade till lärjungarna och berättade   det för dem. Men av den hopen karlar togs det hela inte på allvar. Grundtexten säger att de betraktade deras berättelse som  bara ”fruntimmersprat”.

Men snart skulle  det visa sig att Han levde. Han kom genom stängda dörrar. Han vandrade med ett par av dem och undervisade dem om hur  det hängde ihop. Han stod på Genesarets strand och frågade  de besvikna fiskarbröderna  om de fått nån fisk. Fick ett nekande svar. Bad dem kasta ut igen  och de fick båten full. De fick se hans sår ta på honom  och han tog ett stycke bröd och åt. Men framför allt Han gav dem en ny  frid. Han andades på dem och sa: Tag emot helig Ande. Min frid ger jag er.

För mig är  det fullt tillräckligt med bibelns berättelse om uppståndelsen för att jag skall våga tro. Ännu mer har jag fått av Hans närvaro i mitt och vår familjs liv. En närvaro i vardagen  och en närvaro i under som skett i hälsa – i relationer – i bönesvar i förhållanden som vi inte haft en  mänsklig chans att påverka i någon riktning. I frid och trygghet genom allt det som livet fört med sig.

Han finns här. Han bryr sig. Han leder och  om jag inte orkar gå så bär Han genom det svåraste passen och de stenigaste markerna på  ”den väg som till himla bär”.

Annons

Påskafton med hopp och förväntan-

 

Den här dagen skall jag fatta mig kort. Jag har lånat ett foto av vårt äldsta barnbarn- Ett foto jag tycker andas hopp om en ny dag.

Bibelberättelsen talar om lärjungar som låste in sig  i rädsla för  allt som hänt  och skräck för att kanske själva bli tillfångatagna som Jesus. Inte konstigt när man inte var säker på nånting.

Vi vet att  det finns en fortsättning. Det kommer en påskdag m ed liv och ljus.Här hermma har vi spelat en sång om och om igen. Känt  fläkten av  liv. Refrängen  går så här:

It is finished ! The battle is over.  It is finished ! There’ll be no more war. It is finished! The end of the conflict. It is finished ! And  Jesus is  Lord !

Den sjungs på ett fantastiskt sätt av  Gaither vocal band på Cd:n  Reunited. spår 2. Du hittar den på Spotify

Önskar dig en Glad  och välsignad påsk. Kanske med vänner  och en festlig måltid. Eller du kanske är ensam  – ta en stund  och och knäpp dina händer. Jag vill be för dig att du också skall känna glädje  och hopp.

Fortsättning följer………….

Nu drar det ihop sig….. skärtorsdag och långfredag.

 

 

Den här bilden  målade jag en gång när jag var i en ganska djup  svacka. Det är  nog sant att man kan använda  bilder  som terapi – och måla av sig  det man känner. Den sorg  och de bekymmer jag kände finns nog i bilden.

Men nu till bibelns berättelse om Jesus. Skärtorsdagen  innehåller -påskmåltiden – bönen i Getsemane – Judas  förräderi  av sin Mästare  med en kyss   och sedan gripandet av Jesus.

Lärjungarna ville veta var man skulle duka påskmåltiden  med de vanliga  rätterna  från  uttåget i Egypten. Lamm, osyrat bröd, kryddor  och vin. De fick en ovanlig beskrivning av vägen till övre salen där allt var dukat och klart. Följ en MAN som bär en kruka vatten så  hittar ni rätt. Där åt man sedan och Jesus gav nattvarden ett nytt innehåll. Nu var det inte Egypten och ett litet slaktat lamm utan nu var det fråga om en hel mänsklighet som genom Jesu offer  skulle få ett nytt liv. Tag mitt kött och mitt blod  som den befrielse  det är till ett nytt liv. Sen gick man ut till Getsemane.

Där ber Jesus i  ångest och nöd men slutar sin bön till Fadern – Ske din vilja – och ger sitt liv för  dig och mig. Nåd  för varje skuld. Befrielse och evighet.  Och så kommer  han som fått trettio silverpengar för  en kyss  som kännetecken på den som skall gripas. Jeus grips och förs bort  till långfredagens dom.

KORSFÄST -KORSFÄST ropar  folkskarorna  som för  bara en kort tid sen ropade Hosianna. Så följer hela korsfästelsedramatiken. Obeskrivligt  grymt och hånfullt. Törnekrona,gisselslag, purpurröd mantel, spikar och död. Tillsammans med två rövare. Död och besvikelse. Lärjungar på rymmen. Judas tar livet av sig.

Man brukar tala om Jesu sju ord på korset. Jag vill bara påminna om den viktigaste meningen. Han säger: DET ÄR  FULLBORDAT. Striden i himlarymderna är över. tvärt emot det som syns så är ondskan besegrad. Hela världen håller andan. Det blir mörkt och det blir jordskalv och kaos.

MEN DET KOMMER EN NY DAG. EN PÅSKDAG MED UPPSTÅNDELSE  OCH LIV  OCH HAN STÅR  DÄR IGEN SÅRMÄRKT MEN  LEVANDE OCH STARK.

Mellan dagar eller vanliga dagar.

Måndag,tisdag  och onsdag i påskveckan – mellan palmsöndag  och skärtorsdag kan man nog kalla för mellandagar. Läser man om vad som hände på Jesu tid  under  de dagarna så upptäcker man ganska snart att de  inte är  så  dramatiska  i yttre avseende. Jesus  fortsätter att undervisa alla som vill lyssna. Svarar på frågor  från skriftlärda och andra. Gråter över att Jerusalem inte fattar  vad det hela just nu handlar om. Undervisar om den yttersta tiden – nog så dramatiskt. Men  det sker inga under och tecken. Det är lugnt.

Men på den ,motsatta sidan Jesu motståndare är   det mer dramatik. Översteprästen samlar  stora rådet  för att  tala om hur ,man skall göra med  JESUS   som just nu tar all uppmärksamhet- Man konstaterar  att man kan ju inte göra så mycket -”hela världen löper ju efter  honom”. Samtalen slutar med att man kommer överens om att han  måste dödas. Den egna makten är ju i farozonen om allt folket hyllar honom.

Hur ser dina och mina mellandagar just nu ut? Jobb för en del av oss. Lov för andra. Pyssel och  matplanering för påskafton.  Lammstek kanske det blir. Ägg skall vi måla  och äta – kommer inte ihåg hur  stor ökningen av ägg är just till påsk – men den är stor. Gula  kycklingar – godis -påskgummor – allt skall vara på plats.  Tid att tänka på vad påsken egentligen innehåller  blir det inte så mycket av – kanske ? Påsken har ju inte heller i kyrkorna  samma  utbud  som julen med ottor  och midnattsmässor.

Påskens  innehåll säger framför allt annat att det finns en Gud som älskar dig så mycket att Han har gett precis allt  för  dig och mig. Det finns ett fantastiskt bibelord att tänka på i mellandagarna: Så älskade  Gud världen  att Han utgav sin enfödde  Son – för att var och en som tror  på honom  inte skall förgås….Joh.3:16.

Ta det ordet och gör  det till din verklighet  och ingen dag blir mer som vanligt.

Palmsöndag. Intåget i Jerusalem.

Palmsöndagen inleder påskens drama. Bilden här har jag målat efter ett original av Back Erik Andersson  från Leksand. målad år 1818. Jesus rider på  en  åsna  och folket brer ut sina kläder  och tar kvistar från träden  för att bereda väg för honom.  Det är ju inte så mycket folk på bilden men man tror att vid den tidens påskhögtid  var det cirka tre miljoner i  Jerusalem. Den skara  som hyllade  Jesus var kanske 500.000. Vilken Hosiannasång det måste ha varit.

När  vår kung i Sverige kom på besök i vår stad så togs han emot med pompa och ståt. Mottagning vid flyget med borgmästare  och politiker.Så blev det limousin in till rådhuset och stor mottagning med tal och middag och sen rundtur i  stan.Nåt annat var väl inte tänkbart. Ingen kunde väl tänka sig att kungen skulle kunna placeras på exempelvis en flakmoppe med fåtölj på och så in till stan.

Jesu valde lite annorlunda  fordon. Åsnan var väl den tidens flakmoppe. Om Jesus gjorde ett jordiskt intåg just nu i din stad så är jag säker på att han inte skulle välja en limousin med tonade rutor – skinnsoffor – barskåp och en massa lyx, Han skulle nog välja ett fordon där Han kom oss nära, kanske till och med gå för att vara i ögonhöjd  och se oss  och bli sedd. Så innerlig är han.

Åka limo genom livet är väl ganska få förunnat. Kanske nån gång för ett bröllop, en examen eller annat. Oftast i din och min vardag är  det väl flakmoppen  som gäller, inte bokstavligen men känslan av hur tiden rullar på i de vardagliga sysslorna. Knattret från barn och vänner. Skramlet i de dagliga sysslorna.

Var sitter lyckan bäst ? Jag måste säga att jag är lycklig i mitt flakmoppeliv. I 30 kilometers hastighet  och vinden i ansiktet och det nödvändigaste jag behöver på flaket – så rullar livet på i vår familj. Och rätt vad det är så möter jag honom på vägen. Han som inte tog limon utan  ville vara oss nära. Han som ger mening och mål i flakmoppetillvaron. Han finns där nu och Han ser  mig och dig. Han  ger dig  påskens hela  liv och kärlek för att din vardag skall varas hel.

Var är våren …? Flyttfåglarna – krokusen etc…?

 

Den här bilden  ger ett intryck av den förmåga  som en fågel kan ha  att utnyttja  uppvinden breda ut vingarna och så bara vila  stilla där uppe  ett tag och ha en fullständig koll på allt det som rör sig nere på marken. Tänk om man kunde göra  så  och  ha koll på  väder  och vind. och allt det som rör sig och har liv nere på marknivå.  Visst vi kan finnas där med teknikens hjälp i helikopter eller luftballong –  men det är nog inte riktigt detsamma – med tystnad stillhet  och en bärande kraft utan tekniska  drivmedel.

Tänk om man kunde segla så över vardagens alla bekymmer  och problem. Få  nytt perspektiv på allt  det man rotar med på  den vanliga marknivån. Kunna se vad som finns vid morgondagens horisontrand och vara beredd på det som kommer att hända  då när  vi kommer dit.

Nu funkar det ju inte så och det kanske är bäst så.  Dom gamla orden om att inte göra sig bekymmer för morrondagen är  ändå ganska trygga. Det finns alltid en väg – om inte igenom  så omkring – för att sen orka  ta i det som var svårt. Få en aning om hur krokusen pressat sig fram mot  solljuset och värmen och så står där och lyser. Flyttfågeln  reagerat på sin  inre radar – tagit en paus – för att sen komma fram till de välkända markerna  och träden.

Det finns någon som styr vinden  och ger dig den uppvind du behöver för  att ta dig vidare. Någon som bryr sig och älskar  just dig. Det är Honom påsken handlar om. Jag tänker  komma med lite mer  bilder   och texter  de olika påskdagarna. Vi ses !

Det finns alltid nåt som är vackert…

 

 

En gammal båt  på kaj.  Som båt i havet lär  den väl inte kunna platsa längre. Men vem vet hur länge den funnits och hur många som suttit vid årorna här i Skillinge på  Österlen. Kanske har den varit  redskap för en massa fiisketurer. Dragit upp nät  med fisk eller  varit plats för någon som fiskat med spö med båten  stilla drivande i vattnet. Kanske har den upplevt nån romantisk stund i månsken  och blankt vatten. Kanske en rolig familjeutflykt med picnic-korg  och badkläder  för stojande barn. Den kan ju  till och med ha varit med och räddat liv på nån nödställd som fått komma upp i båten i sista stund. Så kan man ju fundera ett tag.

Nu ligger den på kajen. Sliten och trött. Hål i botten där   det finns lite jordmån för en kommande blomma  som redan grönskar. Visst är   det vackert och charmigt.

Människor kan ju också bli slitna och trötta. En del  är gamla och har en hel del av livets rynkor i ansiktet. Spår av erfarenheter man gjort.  En del är inte ens gamla  men har gått i den beryktade väggen och orkar inte mer. Men mitt i rynkorna  och tröttheten kan man skymta en skönhet som är unik just för den människan. Tänk om vi kunde lära oss att se den – genom allt annat.  Uppmuntra  och tacka för vad livet gett oss genom dessa människor- kanske kunde vi få vara med och plantera en orkidé hos dem  och då menar jag en ide om ork och kraft. Att kunna se och glädjas över  det som blev gjort i stället för att vara bekymrade över  det vi inte hann med. Det som inte blev av.

Spegla skönheten – låt den leva genom den grå vardagen.

 

Närproducerat……………

 

 

 

Nu bjuder jag på en liten idyll – bara nån kilometer utanför Halmstad. Det är  den gamla skvaltkvarnen i Marbäck  – ett motiv som jag tog tag i för många år  sen. Visst är   det lite sommar och lite idyll över det hela. Men det var ju faktiskt en arbetsplats – dammig och bullrig. Här maldes en del av mjölet tillvårt dagliga bröd, så nödvändigt och viktigt.

Nu vet vi knappt var kvarnarna finns. Det är nåra stora kolosser  här och var och så transporter  dit och därifrån med allt vad  det innebär. Knappast  närproducerat. Smaka på ordet en stund ,  närproducerat –  det finns  en gård i knutarna här  som tagit ett steg till -Vapnö heter den  som märker alla sin produkter  med  HÄRPRODUCERAT – snyggt ord tycker jag.

Funderar lite på vårt ansvarstagande i mänskliga relationer – borde det vara lite mer  härproducerat. Mobbning på nätet som kan driva en 13-åring till självmord. Vapenfynd på skoltak man vet inte med vilka avsikter. Människor  som bara försvinner och hittas döda efter  stora skallgångskedjor. Barn som bara är utanför pga  av brist på vuxenkontakter.Ensamkommande flyktingbarn som inte ens rika kommuner vill ta hand om. Listan kunde göras hur lång som helst på sånt som kunde fungera bättre. Vad tar vi oss till. Vi uppmärksammar kanske det hela med insändare och krav på myndigheters agerande o.s.v

Men det viktigaste är ditt och mitt  härproducerade ansvar.Våra dagliga handlingar med alla dem vi möter. Våra ord och våra tankar. Vår omsorg om de minsta och svagaste. Vårt användande  av den tid vi har för  dem vi möter här  och nu.

När du frågar din granne  eller nån annan om Hur han eller hon mår – har du då tid att lyssna på svaret eller funderar du på vad du skall säga  när han eller hon pratat färdigt.

Härproducerad omsorg och kärlek  ger vardagen liv.

 

 

Svart eller vit rök…………..

 

 

Världens blickar har varit riktade mot en liten skorsten de senaste dygnen för att se färgen på röken ur den. Så blev den då vit och en ny påve är vald – en Fransiscus från Argentina. Så börjar man direkt gräva i hans livshistoria och hittar tydligen mörka fläckar där. Nu är  det ju så att han är inte mer än en vanlig människa – men överhuvud för  den katolska kyrkan  i världen.

Jag tog med en allmogemålning som jag gjort efter  Karlfeldts dikt Elie himmelsfärd, ett vanligt motiv för dalmålarna. Resan till himlen  över land och vatten och ankomsten till himlen den röda gården   med  Vår Herre  välkomnande på förstugutrappen. En färd  som vi alla kommer att göra en gång men inte så dramatiskt som Elia.

Kan vara bra att veta att  det finns ingen Sankte  Per  som står  vid himlaporten och avkräver oss pass och visum.  Det finns inga dammiga arkiv att leta  gamla synder i för den som bett om förlåtelse. Inga databaser  som avslöjar missgrepp och felsteg. Det finns bara en  biljett in i himlarnas rike. På den står  det med stora bokstäver ett enda ord NÅD. Det enda som krävs  för att få den biljetten är  att  ta emot  friheten i Jesus  Kristus. Att be honom vara Herre  över mitt liv. Då tonar det fram en  Du är förlåten… Du är  fri.. Du är  mer än välkommen in.

Diktens ord  beskriver  det så här: Vår Herre stiger ut på sin förstugutrapp.” Stig här in du min heliga profet”.  Så står han där också för dig och mig – av bara nåd.

Nu blir det brödbak.

Jag bakar oftast vårt dagliga bröd. Nu blir det finskt rågbröd på filmjölk,rågmjöl, vetemjöl, salt,kryddor  och jäst. Jäst  den här gången – en annan gång kan det bli surdeg. Jag har en snart fyra år gammal rågsurdeg i kylskåpet.

Bakade en kaka en gång för länge sen och glömde   proportionerna och missade  den viktigaste delen som skulle få den att pösa fint. Platt pannkaka av stål som jag slängde ut på gräsmattan  men inte ens kråkorna ville ha den.

Det är  jästen/surdegen  som ger liv åt brödet. Bibeln talar om en kvinna som bakar med surdeg som hon blandar i mjöl tills  allt blir genomsyrat och jämför  surdegen med tron. Något  måste finnas i livet för att ge livskvalitet och för att vara nånting som bär genom vår vardag.

För mig är   det tron på Gud  som är  ”jästen/surdegen” som får  vardag och helgdag att fungera. Utan tron  skulle mitt liv se helt annorlunda ut och jag är rädd för att uttmattningssyndromen skulle komma ganska snabbt.  Pannkaka skulle bara vara förnamnet då. Jag är oerhört tacksam för  den tro jag har. Jag vet också att surdegen  pajar om jag inte matar den varje vecka med lite mer rågmjöl och vatten. Och jag har en inmatning för mitt liv i gemenskapen i  kyrkan  och i en hemgrupp med gemenskap bön och förbön.

På hemmaplan vet vi att det är tro  och  bön som bär vårt liv tillsammans och ger  den näring och krydda som vi behöver.

Livets bröd  – brödet från himmelen ger stuns i tillvaron.