Genom det svåra

I en av sin många välkända och älskade dikter skriver skalden Nils Ferlin:

Gud har i sin fotografiateljé  ett mörkrum som heter Getsemane.

Där växer det klara bilder fram för den som är lugn och allvarsam.

Som tonåring var jag ibland med pappa redaktören och pressfotografen på hans jobb och ofta med i mörkrummet.  Det var på den tiden när bilderna varken var i färg eller spottades ut från en dataskrivare.  Det var skålar med vätskor – framkallning – avbrytning och fixering och därefter snabb torkpress för att få iväg bilden till klichéverkstan.
Det var inte offset – utan rotationspress som sedan tryckte tidningen.  Stressigt  och grannlaga. Det gällde verkligen att göra rätt saker och i rätt ordning.
En del i ett helmörkt rum  och en stund senare i mörkrumsbelysning.Ibland på känn och ibland med att räkna sekunderna i huvudet. Lugn och allvarsam.
Samtidigt fanns det tid för pappa att lära mig en bit av hantverket. Vätskorna och deras temperatur. Filmens känslighet  och ljusets  och mörkrets betydelse.
Fantastiska stunder för en nyfiken tonåring.

Mörkrum – visst händer det att du och jag står i livets mörkrum ibland. Vet inte riktigt var allting finns. Måste börja orientera oss med att känna efter i mörkret. Doppar ett finger eller knuffar en skål. Söker efter ljusknappen med de risker det kan föra med sig i en känslig framkallningsprocess.  Det är svårt att vara lugn och allvarsam.  Helst vill man rusa på dörren och bara ut,ut.ut… och ha allting klart. Nu – Genast. Eller skrika på hjälp  och glömmer att lyssna efter den stilla mjuka rösten.
Rösten som finns där med all kärlekens omsorg i tonfallet: Mitt barn – du skall veta att
jag älskar dig och vill dig bara väl.  Lita på mig nu och gör så här så skall du se att det blir nånting meningsfullt av det som nu ser mörkt ut.

Behöver jag påminna dig om att Jesus också hade sin mörkrumsstund i Getsemane  en gång.Far om det är möjligt  låt mig slippa det här – men ske inte min vilja utan din.  Ur det lugnet och allvaret växer hela försoningsdramat fram. Det drama som talar om för dig och mig att det finns ljus  bortom mörkret och natten.
Strax innan gryningen är det som om det var allra mörkast.
Kommer du ihåg lärjungarnas  bedrövliga fiske  när de hade gett upp allting – inte vågade tro. Då stod Han där på stranden och ropade: Mina barn har ni nåt att äta? Kasta ut näten på högra sidan om båten så får ni fisk!  De gjorde så  och fick båten full. Drar den i land och känner igen honom som står på stranden vid en eld med fisk och bröd.

Kanske har du ett mörkrum just nu. Men vet att det finns en stund  när dörren öppnas – ljuset tänds  och du står där med bilden i din hand och förstår  och ser hur det var tänkt. Det skapar mening i ditt liv.  För den som är trygg i  honom – växer det klara bilder fram – gång efter gång……