60 spänn från den barmhärtige samariten.

I min klippsamling har jag en krönika  av journalisten Lena Sundström – jag vill ge dig ett litet citat från den. Så här skriver hon:
”Damen framför mig i kassan har glömt plånboken hemma. Hon är säkert nittio  nånting och nu måste hon gå hela vägen hem igen.Du kan lägga grejerna här i kassan så länge  säger kassörskan och placerar påsen  bredvid sig nere på golvet. Den äldre damen nickar och ler och börjar gå mot utgången. Det går så oändligt långsamt. Små hasande steg där vi andra bara tar ett kliv,
Jag vill gå fram till damen och säga att jag  kan betala hennes grejer. Inga problem 63 kr  och jag kan gå omkring och känna mig som den barmhärtige samariten  resten av dagen.Det är ett kap. Inte ens en uppoffrande handling. Ändå säger jag ingenting. Står bara där och velar på tåspetsarna  i en utåtandning. Sedan är damen försvunnen.
Jag tänker på henne hela dagen. Undrar om hon hann tillbaka innan det blev mörkt. Innan de stängde. Innan mjölken i kassen blev sur.”

Visst är  det bekant – vi vill så gärna  men  vi drar oss – vi vågar inte. Rädslan för hur det blir om vi gör   det vi  ville göra. Man skall ju klara sig själv i vårt samhälle idag. Kanske har vi i såna här sammanhang blivit  avvanda från varandra. Behöver vi hjälp så fixar vi det själva.  Behöver vi skjuts  så tar vi bilen

Tänk vad mycket trevligare och enklare livet skulle vara  om vi vågade behöva varandra lite mer.

Det var visst någon som sa en gång – Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er   det skall ni också göra mot dem.

 

Mötesplatser……

En bild där  himmel, hav och jord möts. En vy från den yttersta skärgården  i Bottenviken på den finska sidan.

DSCN0786

 

Byta ett ord  eller två – gjorde det lätt gå. Alla människors möten borde vara så. Skaldens  versrader för  möten.

Har vi tid för möten idag ? Om du frågar  den du möter hur han eller hon mår – har du tid att vänta på svaret eller nöjer du dig med  ett hyfsat –  eller ett jo, det rullar på. Facebook är ju ett accepterat sätt att höra  och se varandra. Men hur är   det med face  to face ? Knappa in ett SMS är  ett lättvindigt sätt men den som får  det hade kanske hellre  hört din röst  och sett dit ansikte och ditt kroppsspråk  för  att förstå vad du egentligen tycker- inse om det stämmer överens med det du skrev.

Det borde vara lite himmel  över varje jordiskt möte människor emellan. Himmelskt i den meningen att det säger att du  och den du möter är unika  och värdefulla. Himmelskt i den meningen att du kan känna dig trygg i mötet. Du vet att avstånden kan krympas ner ännu mer. Att vi kommer att få vara intill varandra i samtal och förståelse. Mötet kan leda till en gemenskap  som  bygger broar mellan oss.

Den där underbara känslan man kan få när man ser hu himmel, hav och jord kan mötas  som i en  omfamning av glädje, ljus  och frid. Den kan infinna sig  i ett möte  oss emellan där  murar rivs ner – förlåtelse  banar nya vägar –  och kärleken blir störst av allt.

Möt dagen – fånga den och möt  människorna som kommer i din väg

Sommar längtan….

DSCN0437Fiskeläge på Gotland

Jag sitter och bläddrar  i bildgalleriet på mina  egna tavlor  och hittar  den här bilden från  Gnisvärds  fiskeläge på Gotland. En  liten idyll. Inga nät hänger på tork  och dragkärran  står och väntar på  besök vid stranden  för att köra hem nät  och fisk. Men  just nu är   det bara vila  som gäller.

Det är lördag  och helg här  just nu. En andningspaus mellan två arbetsveckor  för  dom flesta. Bortsett från vinterlovet  som just nu pågår i vårt område.  Paus – rekreation  från alla måste hinna  med det och det  och det …………….

Unna dig en stund under helgen alldeles  för  dig själv. Sätt dig ner och vänta ikapp din själ.Kanske  kan min bild vila  dina ögon  och stämma dina tankar till en stund av vila  och avkoppling. Pröva och känn efter.  Önskar dig en skön och vilsam helg.

Faktura med färg !

Bland  mina urklipp hittade jag detta:DSCN0781

Hittade  denna underbara faktura i min klipplåda. Värmländskt hantverk uppåt väggar och tak i en kyrka. Formuleringarna  är helt  suveräna – prissättningen likaså. Man kan ju fundera lite över hur vi själva målar vår  värld. Förbättringsiver finns  det hos oss alla.

Bara läs  och njut eller stanna en stund  och tänk till.

Små snören…..

Jag kan bara inte  låta  bli att dela med mig en liten notis jag hittar i mina  buntar med  papper. En äldre dam avlider. Bland hennes kvarlåtenskap hittar en dotter en liten kartong med snöre omkring – prydligt hopknuten rosett. På  paketet står i sirlig handstil med en prydlig linje  under  följande text:

SMÅ SNÖREN, FÖR KORTA  ATT ANVÄNDAS.

Man kan ju tänka  efter en stund och kolla. Vad har jag för kartonger av den typen i mitt liv  och min vardag. För  korta  att användas…   ganska onödigt livsbagage som jag egentligen inte behöver. Kanske dags att städa lite grann så inte livet blir ett kartongmagasin utan ett vardagsrum man kan leva i.

Känner du igen din situation – så ta en funderare.

Tiden går så fort…..

Halva  februari har redan  gått. Vart tar dagarna vägen. Man hinner ju inte tänka ens  så har
en vecka  försvunnit igen.  Känner du igen dig ….?  Visst önskar jag ibland att  tiden kunde ta en liten extra paus. Men det är ju med livet precis  som med den där skylten vid kommungränsen ”TOMGÅNGSKÖRNING  MAX  EN MINUT”.Någon  klok människa har sagt ungefär så här: Livet är  det som pågår  medan vi sysslar med eller  fastnar i  nåt annat.

Viktiga saker tycker vi kanske att vi gör – men är   det så säkert. Pratade här  för ett tag sen med en god vän om detta. Vad vi  egentligen bryr oss om och då kom vi in på detta med att spara ”bra att ha saker”. Garaget,  vinden,förrådet kan vara fullt med just dom sakerna. Lagda undan – sparade  för kommande eventuella behov. NU är  dom inte aktuella  och ändå så får dom så mycket omsorg  av oss. Kanske borde vi sortera och rensa lite grann för  att få plats  med  det som  är nödvändigt just nu.

Nu är ju det enda  vi säkert har. Jag har  sett en  gammal broderad tavla ibland. Broderad  och fin  och med en extra stor begynnelsebokstav för varje  ny mening.

Gårdagen är förbi. Morgondagen har du inte sett. Idag hjälper Herren.

Jag tror  att det är en bra textremsa  att leva med.Det kan ge en paus i stressen. Låt motorn gå på på tomgång  trots alla krav om  så bara en minut. Andas  lugnt  och låt hjärtat  varva ner  och pulsen lugna sig. Du  hinner leva –  Nuets liv.

 

Nalle Puh på facebook ……?

Det skulle bli sol idag men nu är   det bara grått  och grått. Då kan  det behövas lite underfundig vardagsfilosofi. Om Nalle  Puh fanns på facebook skulle jag nog använda Gilla ganska ofta. Han säger finurliga saker ibland. Ta  den här till exempel: ”Ibland  när jag säger vad jag tänker  så märker jag att jag inte tycker så.” Visst är  det ett bra råd. Just nu har jag lust att  säga en del till SMHI  men det lär ju inte hjälpa. Räkna till tio innan du säger nåt – så gör  du inte bort dig så ofta.

Eller ta den här. Nalle Puh fick frågan om i vilket ögonblick  honungen är godast. Han tänkte efter en stund  och sen svarade han: Det är precis innan jag börjar äta – strax innan jag stoppar ner ramen i burken. Förväntans  stora glädje. Alla de föreställningar vi bygger upp om det vi har framför oss. Fantasier  om hur fantastiskt  det kommer att bli – drömmar om det som ligger  framför. Det kan ju bli hur stort som helst  och hur bra  och vackert  som helst.

Så sitter jag här med min grådag och så ser jag  fåglarna  vid vårt  fågelmatbord. Blåmesar,  tofsmesar, stjärtmesar, talgoxar, pilfinkar, rödhakar och  en och annan bofink.Ja till och med ett gröngölingspar  ibland. Talgbollarna krymper  och solrosfröna som faller på marken  tar duvor  och koltrastar hand  om. Går jag ut så kvittrar det  ganska bra.Lite  av besvikelsen över  den uteblivna solen kommer av sig och förväntan får  sträcka sig längre fram och så tonar en gammal psalmvers  i  sinnet – själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd.

Ha en bra dag du också !

Det galna vädret, eller är det så galet………….?

Vi möter varandra på olika platser och vid olika tillfällen i livet. I kön vid kassan i
snabbköpet .På macken när  vi tankar.På jobbet eller det oväntade mötet på
gatan. Där  just i mötet så känner vi att vi borde säga ett par ord till varandra.Byta ett ord eller två, gjorde  det lätt att gå….
Oftast börjar vi med att prata väder. Skall  det då  aldrig sluta regna ? Skall det här kallas
vinter ? Det är ju inte nån ordning alls – hur skall sommarn bli efter det här ?  Är det växthuseffekten eller är   det normalt ? Ibland kommer samtalet bara så här långt och så skiljs våra vägar igen. Men det är en bra början – nästa gång kanske vi börjar på en annan nivå.

Man kan ju prata om klimat också i vår inre människa. Då tänker jag inte på kroppstemperatur utan på hela vårt liv   och hur vi hanterar det. Det finns gråtrista  dagar då bekymren bara regnar över oss.Misslyckandenas står  som spön i backen och vi riskerar att drunkna i elände. Dagar som det stormar om finns det också –  28  meter i sekunden  ilska som bara växer  och växer mot orkanstyrka. Iskalla dagar då sorgen eller chocken förlamar oss. Dagar då vi närmar oss väggen och vi sparkar förtvivlat i en osynlig mur framför oss. Men också lyckliga dagar då allt stämmer. Glädjen över att finnas till och leva. Dagar då det underfundiga  fågelkvittret inte bara fyller våra öron  utan hela oss med en stilla förundran.

Mitt i allt står Han – Kristus  och säger: Känn ingen oro – tro på mig  och jag skall leda dig genom dagen – vad den än   innehåller. Han kan ta tag i stormar och regnskurar  och skapa frid och lugn. Han gjorde så en gång med tolv livrädda män  i en båt på Genesarets sjö.

Ta tag i honom – säg: Gud jag har det jobbigt just nu. Jag vill tro på att du kan hjälpa  mig. Hjälp mig att släppa taget om det tunga  och svåra just nu och bara vila i dig.  Jag kan inte förklara hur det går till- men jag vet att han finns och att det funkar. Jag har upplevt det i mitt liv och i vår familj. Det bär också nu  och för  dig.

Ring 112 !!!

Gör som det står i rubriken så kommer du att få hjälp på ett eller annat sätt i en nödsituation. De flesta vet att det här numret finns och använder det.
Några ringer  fortfarande 90 000  och det duger faktiskt också –  vidarekoppling sker
och du kommer till SOS alarm i alla fall. Ring men missbruka det inte  och du får hjälp.
Det är ju tur att man på det numret inte får ett antal alternativ att slå utan man får prata med en människa direkt.  Visst kan det vara jobbigt med alla  dessa  olika tryckalternativ…. om det är det ena eller det andra tredje sortens ärende.  Är du kvinna så tryck  stjärna.
Är du man så tryck  fyrkant eller vad man nu an hitta på att få i luren.
Telefonsvarare slipper man också på 112.

Somliga  tror att Gud  och himlen – Jesus Kristus  och den helige Ande – är själens 112. Och visst är dom det när just den formen av kontakt behövs.  Alltid tillgängligt  och alltid närvarande. Ingemar Olsson berättar i musikalen  Pappa. Far i himlen  har ingen upptaget ton som piper i örat när du ringer.  Han har heller ingen telefonsvarare som säger typ: Mottagningen är tyvärr stängd för dagen men det går bra att återkomma  söndag kl 11.00.

Men himlens växel är inte ett SOS-nummer bara  när det krisar till sig. Inte bara för nån sorts ambulansutryckning när sjukdom eller kanske sorg  och smärta möter dig. Kristus vill vara mer än en hjälpare i nöden. Han vill vara en vän i vardagen.
Sitta med dig vid skrivbordet. Stå vid din sida när du  fyller disk eller tvättmaskin – lagar mat. Vara med dig i den gemenskap du har med familj eller vänner. Finnas vid din sida i bilen  på bussen  eller promenaden till och från jobbet,
när du lämnar barnen på dagis eller förskola. Han finns där hela tiden  av ett enda skäl – att han bryr sig om dig  och älskar dig. Han finns där för att lyssna in dina tankar och ord. För att stötta dig i det du gör. Hjälpa dig att klara av allt det som är slitigt och tungt likaväl som han vill vara med och dela din glädje i allt det som går bra för dig eller någon i din omgivning

Han finns där för att lyssna in vad du längtar efter. Han finns där för att du skall se mening och mål i det du gör. Han finns där inte som en stelbent vägvisare på en stolpe utan som en levande guide  som går med dig  och som känner alla krångliga jordiska vägar och stigar. Han har ju själv gått dem – så han kan vartenda dike  och varje sten, varje grop i asfalten och han för dig varsamt fram.

Visst  112 finns där när det krisar till sig – men det finns också tillgång till mera normala nummer.  Bergspredikan  hos  evangelisten Matteus  kap 5,6 och 7  är en bra vägledning.

Genom det svåra

I en av sin många välkända och älskade dikter skriver skalden Nils Ferlin:

Gud har i sin fotografiateljé  ett mörkrum som heter Getsemane.

Där växer det klara bilder fram för den som är lugn och allvarsam.

Som tonåring var jag ibland med pappa redaktören och pressfotografen på hans jobb och ofta med i mörkrummet.  Det var på den tiden när bilderna varken var i färg eller spottades ut från en dataskrivare.  Det var skålar med vätskor – framkallning – avbrytning och fixering och därefter snabb torkpress för att få iväg bilden till klichéverkstan.
Det var inte offset – utan rotationspress som sedan tryckte tidningen.  Stressigt  och grannlaga. Det gällde verkligen att göra rätt saker och i rätt ordning.
En del i ett helmörkt rum  och en stund senare i mörkrumsbelysning.Ibland på känn och ibland med att räkna sekunderna i huvudet. Lugn och allvarsam.
Samtidigt fanns det tid för pappa att lära mig en bit av hantverket. Vätskorna och deras temperatur. Filmens känslighet  och ljusets  och mörkrets betydelse.
Fantastiska stunder för en nyfiken tonåring.

Mörkrum – visst händer det att du och jag står i livets mörkrum ibland. Vet inte riktigt var allting finns. Måste börja orientera oss med att känna efter i mörkret. Doppar ett finger eller knuffar en skål. Söker efter ljusknappen med de risker det kan föra med sig i en känslig framkallningsprocess.  Det är svårt att vara lugn och allvarsam.  Helst vill man rusa på dörren och bara ut,ut.ut… och ha allting klart. Nu – Genast. Eller skrika på hjälp  och glömmer att lyssna efter den stilla mjuka rösten.
Rösten som finns där med all kärlekens omsorg i tonfallet: Mitt barn – du skall veta att
jag älskar dig och vill dig bara väl.  Lita på mig nu och gör så här så skall du se att det blir nånting meningsfullt av det som nu ser mörkt ut.

Behöver jag påminna dig om att Jesus också hade sin mörkrumsstund i Getsemane  en gång.Far om det är möjligt  låt mig slippa det här – men ske inte min vilja utan din.  Ur det lugnet och allvaret växer hela försoningsdramat fram. Det drama som talar om för dig och mig att det finns ljus  bortom mörkret och natten.
Strax innan gryningen är det som om det var allra mörkast.
Kommer du ihåg lärjungarnas  bedrövliga fiske  när de hade gett upp allting – inte vågade tro. Då stod Han där på stranden och ropade: Mina barn har ni nåt att äta? Kasta ut näten på högra sidan om båten så får ni fisk!  De gjorde så  och fick båten full. Drar den i land och känner igen honom som står på stranden vid en eld med fisk och bröd.

Kanske har du ett mörkrum just nu. Men vet att det finns en stund  när dörren öppnas – ljuset tänds  och du står där med bilden i din hand och förstår  och ser hur det var tänkt. Det skapar mening i ditt liv.  För den som är trygg i  honom – växer det klara bilder fram – gång efter gång……